Amazon Prime: Host

Foton copyright (c) MGM/Amazon Studios

Ännu en Amazon Prime Video-premiär på en MGM/Amazon Studios-produktion, denna gång på en thailändsk skräckfilm.

Jag ska först erkänna att jag tvekade innan jag såg denna nya film i regi av Pokpong Pairach Khumwan. Den varar nämligen två timmar och fem minuter. Som ni säker känner till, gillar jag inte långa filmer, eftersom de i de allra flesta fall faktiskt är alldeles för långa. I synnerhet skräckfilmer ska inte vara så här långa. Men jag bet ihop och såg HOST.

… Och det ångrar jag inte.

HOST är en väldigt bra film, en av de bästa skräckfilmer jag sett i år, kanske den bästa. Det är nästan synd att den hamnat direkt på streaming, där den försvinner i mängden; den här filmen hade jag gärna sett på bio. Dessutom finns det lite för många filmer som heter HOST eller THE HOST, så risk för sammanblandning föreligger, många tror kanske att de redan sett den här.

HOST utspelar sig 1976. Baipor Thitiya Jirapornsilp spelar den tonåriga Ing, som skickas till en uppfostringsanstalt för flickor – orsaken till detta får vi veta först mot slutet av filmen. Anstalten ligger på en ö, det enda som finns på ön verkar vara denna anstalt, som är omgiven av skog. En bastant och bestämd kvinna basar över stället.

Veerinsara Tangkitsuvanich spelar Aim, som är anstaltens mobbare. Hon är otroligt elak och grym, och utser genast Ing till sitt nya offer som ska plågas på värsta möjliga sätt. Det första Ing råkar ut för är att få en hink bajs hälld över sitt huvud.

Aims tilltag blir allt värre. Ing knuffas ner i en djup brunn, där hon lämnas till sitt öde.

Men flickorna är inte ensamma på anstalten. Det finns ett okänt väsen där. Ett ondskefullt spöke. Flickor försvinner och hittas dödade på bisarra sätt. Allt verkar ha något med Ing att göra.

HOST är en lågmäld film och tempot är långsamt – vilket är till filmens fördel. Jag satt som hypnotiserad när jag såg den här filmen – jag var fullkomligt uppslukad. Det vilar en obehaglig stämning över filmen. Det är mörkt och kusligt. Det är välgjort och faktiskt engagerande. Skådespeleriet är utmärkt; när rollerna kastas om under filmens senare del, tyckte jag faktiskt synd om den avskyvärda Aim, bara en sådan sak.

Den här filmen fick mig att associera till europeiska skräckfilmer från främst 70-talet. Den besitter en liknande stämning. HOST är fullkomligt humorbefriad, något jag i vanliga fall inte gillar, men i det här fallet funkar det alldeles utmärkt.

Som sagt: HOST är en av årets bästa skräckfilmer. Jag ser gärna fler filmer som den här. Jag övervägde att sätta högsta betyg, men jag avstår – eftersom det alltid kommer något som är ännu bättre.