Netflix: The Elixir

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på en indonesisk zombiefilm.

Zombiefilmer är något jag ofta sätter låga betyg på, mest beroende på att jag är trött på genren; jag har varit trött på genren i decennier. Filmerna brukar vara alltför likartade och tjatiga. Visst är många skräckfilmer i övriga subgenrer också likartade, men just zombiefilm brukar vara lite extra oinspirerat.

Till min förvåning sticker THE ELIXIR, som i original heter ABADI NAN JAYA (”Evig och härlig” lär det betyda), ut en aning.

Indonesisk film är något jag enbart förknippar med filmen THE RAID och med skådespelaren Barry Prima, som var med i en lång rad actionfilmer på 80-talet och som tydligen fortfarande är aktiv. Herr Prima är dock inte med i denna film, vilken har regisserats av Kimo Stamboel, som även varit iblandad i manuset och som tidigare gjort ett helt gäng skräckfilmer, han gjorde även den utmärkta actionfilmen HEADSHOT. Jag konstaterar dessutom att jag nästan inte vet någonting alls om Indonesien. Jag läser att det är världens fjärde folkrikaste land och består av 13 000 öar. Kyss Karlsson! Och jag som trodde att Indonesien bara var en liten ö där det gjordes Barry Prima-filmer. Jag förvånas lite över att de främst använder det latinska alfabetet.

THE ELIXIR handlar om några familjer på landsbygden. Mannen i den ena familjen äger ett företag som tillverkar örtmediciner. De har just tagit fram en ny medicin – ett elixir – som mannen testar på sig själv. Han sväljer innehållet i en liten flaska och effekten är omedelbar – han ser genast yngre och vackrare ut. Åtminstone för en liten stund – för det dröjer inte länge innan han blir betydligt fulare: hann förvandlas till en blodtörstig zombie!

Han attackerar genast de andra i sin familj och de som befinner sig i huset, de som bits blir zombies även de, och ett fåtal överlevande flyr, jagade av vilda bestar. De hamnar på en fest för en pojke som har omskurits (det är alltid de bästa festerna) och kaos följer – gästerna bits och blir zombies.

De överlevande fortsätter att fly och lyckas ta sig till en polisstation, som ligger ensam mitt ute i ingenstans. De flesta av poliserna dödas och de som är kvar barrikaderar sig i huset, som är omgärdat av zombies. Praktiskt nog fungerar polisstationen även som lager för fyrverkeripjäser, vilket kommer väl till pass – zombierna reagerar på ljud, skjuter man i väg en raket springer alla zombies iväg mot knallen.

THE ELIXIR är med sina 116 minuter ungefär en halvtimme för lång, men det är en fartfylld film, det här. Det är en osannolikt blodig och actionpackad zombiefilm vars extremsplatter för mig att tänka på BRAINDEAD och liknande. Effekterna är till större delen praktiska och väldigt välgjorda. Zombierna ser riktigt otäcka ut. Kroppar slits itu, huvuden exploderar när de träffas av kulor. Men filmen är inte helt utan humor, flera scener är riktigt roliga – och ibland blir det oväntat dystert och sorgligt. Jag måste dock erkänna hade jag hade svårt att hålla isär huvudpersonerna och hur de förhåller sig till varandra, men en av dem har det illustra namnet Bambang, vilket känns passande.

Vore jag tjugo år hade jag tyckt att THE ELIXIR är en fullkomligt fantastisk film. Nu är jag inte tjugo, men jag får nog tillstå att detta är en av de bättre zombiefilmer jag sett de senaste åren.