DVD: Galopperande flugan

GALOPPERANDE FLUGAN (Retro Film)

Till min förvåning visar det sig att det är svårare att skriva om den här filmen än jag räknat med.

Någon gång på 90-talet berättade en kille för mig – jag har glömt vem det var, om det var en kompis eller någon jag träffade på en fest – att han hade varit på en biovisning av GALOPPERANDE FLUGAN från 1941 i Stockholm. Han hamnade bakom Povel Ramel i publiken. Innan filmen började hade Povel vänt sig om och frågat ”Hur många gånger har du sett den?”. GALOPPERANDE FLUGAN var Povel Ramels favoritfilm, det är från denna titel Povels uttryck ”flugigheter” kommer.

Själv såg jag filmen första gången på TV1 juldagen 1985. Den föregicks av artiklar i dagspressen om hur unik och fantastiskt rolig filmen är. Jag minns inte vad jag tyckte 1985. Jag har för mig att jag såg filmen igen på video hos en kompis på 90-talet.

GALOPPERANDE FLUGAN heter i original HELLZAPOPPIN’ och bygger på en revy med komikerduon Olsen & Johnson (Ole Olsen och Chic Johnson) som hade premiär i New York 1938. Filmen var en pionjär när det gäller crazyhumor och visuella gags i högt tempo. Det var inte bara Povel Ramel som inspirerades av filmen, Mel Brooks tillhör dess största fans, och sannolikt gjorde den stort intryck på Harvey Kurtzman och Will Elder, vilka utvecklade denna form av humor i sina serier i MAD på 50-talet – vilka i sin tur influerade Zucker, Zucker & Abrahams när de gjorde TITTA, VI FLYGER!, TOP SECRET! och så vidare.

HC Potter regisserade filmversionen av HELLZAPOPPIN’, en film som går ut på att den inte handlar om någonting. Den inleds med att Olsen och Johnson håller på att göra en film; det är fullt kaos, det känns som två revyer drabbat samman med en cirkus. Regissören är dock inte nöjd, tvärtom. Filmen handlar ju inte någonting! Den måste ha en handling! De anlitar den unge manusförfattaren Harry Selby (Elisha Cook Jr, som vi känner igen från oräkneliga filmer och TV-serier, däribland MANNEN FRÅN VIDDERNA och SKRIET VID MIDNATT, det vill säga HOUSE ON HAUNTED HILL). Selby levererar ett banalt och märkligt manus om en revy som ska sättas upp i en trädgård, och kärleksparet Kitty och Jeff (Jane Frazee och Robert Paige) introduceras. Filminspelningen blir inte mindre kaotisk, tvärtom. Martha Raye spelar en hurtig tjej som ständigt jagar en gubbe hon är kär i. Hon jagar nog fler än honom, när jag tänker efter. Handlingen, i den mån det finns någon, avbryts med jämna mellanrum av sång- och dansnummer, Raye sjunger de flesta låtarna.

Nå. Varför är det svårare än jag tänkt med att skriva den här recensionen? Jo, jag hade förväntat mig att jag skulle tycka att GALOPPERANDE FLUGAN är skitrolig – jag älskar ju Zucker, Zucker & Abrahams tidiga filmer, för att inte tala om Kurtzman & Elder. Men …

… Jag skrattade inte en enda gång medan jag såg filmen. Jag tyckte inte att någonting var roligt. GALOPPERANDE FLUGAN innehåller mycket jag imponeras av – de väl uttänkta och iscensatta visuella gagsen, ett lindy hop-dansnummer mot slutet – men jag tyckte inte att det var speciellt kul. Filmen är dock inte dålig.

Jag funderar på varför filmen inte funkar för mig. Det känns som om det hela tiden är något som saknas. Kanske är det Olsen & Johnsons besynnerliga brist på charm och utstrålning? De framstår mest som någons fånige farbror som försöker vara knasig på ett kalas. Ibland känns det lite grann som en extremt påkostad lokalrevy. Jane Frazee och Robert Paige är bleka, tänk Zeppo Marx och dennes menlösa roller i de tidiga bröderna Marx-filmerna.

Orsaken till att jag inte skrattade är sannolikt inte att filmen är föråldrad, det finns mängder av komedier från 30- och 40-talen jag tycker är väldigt roliga. FYRA FULA FISKAR (DUCK SOUP) från 1933 är en film som bitvis påminner en aning om GALOPPERANDE FLUGAN, i det att den innehåller vansinniga infall i rappt tempo, visuella gags och tenderar att bli kaotisk. Men det är ju en film med bröderna Marx och de låg på en helt annan nivå när de var som bäst. FYRA FULA FISKAR har dessutom en handling och filmen är satirisk.

Här i Sverige gjorde förresten Elof Ahrle filmen TRE SKOJIGA SKOJARE 1942, med sig själv, Nils Poppe och John Botvid som skojarna. Det här är nog det närmaste GALOPPERANDE FLUGAN vi kommit i Sverige. Intressant nog hade filmen premiär före GALOPPERANDE FLUGANS svenska premiär – kanske hade Ahrle sett filmen utomlands.

Även om jag alltså inte tycker att GALOPPERANDE FLUGAN är speciellt rolig, är den förstås filmhistoriskt viktig och bör finnas i din DVD-hylla. Du beställer den bäst från Ginza genom att klicka HÄR – för då stöttar du samtidigt TOPPRAFFEL! och kan få läsa fler sådana här haranger i framtiden. Om du redan har den här fiolmen, eller kanske inte vill köpa den, kan du förstås stötta TOPPRAFFEL! ändå – till exempel via Buy Me A Coffee eller något av de andra alternativen högst upp i spalten längst till höger på en datorskärm, eller härunder på en mobilskärm. Det är inte gratis att driva den här sidan. Men vad som är gratis, är att prenumerera på TOPPRAFFEL! – ett formulär för detta finns här intill någonstans.