Netflix: Everybody Loves Me When I’m Dead

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på ett thailändskt kriminaldrama.

När jag tittar på film hemma ser jag i stort sett alltid hela filmen på en gång – om den inte är så pass skitdålig att jag stänger av redan efter ett par minuter. I fallet EVERYBODY LOVES ME WHEN I’M DEAD, i regi av Nithiwat Tharatorn som även varit med och skrivit manus, gjorde jag ett undantag. Jag pausade denna över två timmar långa film efter en timme, för att se klart den dagen därpå, vilket jag gjorde.

Anledningen till att jag pausade var att jag inte hängde med i handlingen för fem öre och kände mig uttröttad av filmen. Kanske var jag bara allmänt trött och okoncentrerad. Filmen handlar till stor del om banker, bankkonton, bankaffärer, och grejor jag inte har någon som helst koll på och som jag är helt ointresserad av. Dessutom är de två huvudpersonerna klädda exakt likadant och har liknande frisyrer, vilket ledde till att jag ofta tog fel på dem.

Det börjar bra och intressant. Vi hör en berättarröst som visar sig tillhöra en kvinna som legat död i sitt hem i flera år – ingen har saknat henne. Därefter presenteras vi för Toh (Theeradej Wongpuapan) och Pet (Vachirawich Wattanapakdeepaisan) som jobbar på en bank. Toh har en tjusig fru och en sexårig dotter som ska börja på en fin skola. Det kostar mycket pengar att gå på den skolan. Toh behöver mer pengar.

Toh kommer på att han kan återöppna vilande bankkonton tillhörande bankens kunder och plocka pengar därifrån. Motvilligt blir Pet indragen i det hela. Dock visar det sig att de plockat pengar från existenser de inte vill ha att göra med. Den döda, bortglömda kvinnan har med det hela att göra.

Under filmens första 45 minuter, eller kanske timme, visste jag inte riktigt vad det här var för typ av film. Främst kändes det som ett drama, men här fanns även en del komiska inslag. Dramakomedi?

Därefter vänder filmen plötsligt och blir en brutal gangsterfilm. Ett gäng grymma, sadistiska gangstrar blandar sig i leken. Ytterligare en kriminell galning, den supande Vodka (Chulachak Chakrabongse), dyker upp och är rå och obehaglig.

EVERYBODY LOVES ME WHEN I’M DEAD tar sig under den tredje akten, då den lyckas bli lite spännande. Filmen utvecklas till att bli väldigt våldsam och blodig. Jag kände mig dock fortfarande förvirrad när jag tittade. Rollfigurerna gjorde besynnerliga saker och jag förstod inte varför. Toh börjar bete sig som en gangster efter att tidigare varit en snäll familjefar.

Om inget annat är det här en snygg film. Filmfotot är bra, färgerna är varma; det ser ut som en påkostad bioproduktion. Den datoranimerade elden när folk brinner upp ser inte jättebra ut. Kanske är betyget här under för lågt, jag vet inte. Håller du inte med kan du själv höja det ett snäpp eller två!