Blu-ray: Cains många ansikten

CAINS MÅNGA ANSIKTEN (Studio S Entertainment)

CAINS MÅNGA ANSIKTEN (RAISING CANE) från 1992 är en Brian De Palma-film jag inte tidigare sett. Inte nog med det, jag hade fullkomligt glömt bort dess existens. Jag tycker mig dock minnas att den fick rätt dålig kritik när den kom – vilket i princip gäller för alla De Palma-filmer efter DE OMUTBARA, 1987. Fast hans filmer var ojämna även före 1987, och personligen har jag har lite svårt för hans ibland alltför uppenbara lån från Hitchcock.

Brian De Palma själv står för manuset till CAINS MÅNGA ANSIKTEN, en film som lite vagt fick mig att associera till M Night Shyamalans SPLIT från 2017. De Palmas film är dock betydligt elegantare.

John Lithgow spelar Carter Nix, en märklig man som är gift med Jenny (Lolita Davidovich), som han har en liten dotter med. Jenny var tidigare tillsammans med den stilige Jack (Steven Bauer). Lagom till Valentin råkar Jenny träffa på Jack i en butik där han tänker köpa en klocka i present till Carter. När Jenny en kort tid senare gått med dottern till en lekplats, dyker Jack upp igen, och det bär sig inte bättre än att Jenny och Jack hånglar loss i en dunge – Jenny har aldrig kommit över Jack, och förhållandet med Carter verkar svaja, Carter har betett sig allt konstigare den senaste tiden.

Någon har dock sett Jenny och Jack där i dungen – och det visar sig att Carter lider av dissociativ identitetsstörning, det vill säga multipla personligheter. En av dessa personligheter är hans tvillingbror – och denne är mordisk. Kvinnor attackeras och dödas, barn kidnappas, och Carter och hans olika personligheter försöker sätta dit Jack för dåden.

Jag tycker inte att den här filmen fungerar alls. CAINS MÅNGA ANSIKTEN börjar bra, men den blir konstant fånigare för att mot slutet bli riktigt dum. När Carters olika personligheter dyker upp får vi ofta se dem – John Lithgow spelar mot sig själv när han bråkar med sin tvillingbror, som alltså inte existerar. En del scener visar sig vara drömsekvenser och vid ett par tillfällen trodde jag att det handlade om drömsekvenser, när det visade sig att så inte var fallet, vilket ledde till viss förvirring.

Ibland renderar det här nästan kalkonfilm. Lithgow ser snarare rolig ut än hotfull och otäck. Han spelar över en aning när han blir de olika personligheterna och när han plötsligt pratar som en liten pojke satt jag och småskrattade. Frances Sternhagen spelar en excentrisk doktor som talar med tysk brytning, hon har cancer (antar jag) och bär en illasittande peruk – och denna peruk är med i filmen av en speciell anledning. Slutet är hafsigt och ologiskt.

Men liksom de flesta De Palma-filmer är det här en snygg produktion med flott filmfoto. I vanlig ordning lånas det lite från Hitchcock, även om det inte är jätte-uppenbart den här gången. Pino Donaggio står för filmmusiken och imiterar Bernard Herrmann.

CAINS MÅNGA ANSIKTEN är inte direkt en tråkig film, men den är inte speciellt bra.

Eftersom du förstås vill köpa den här utgåvan för att ställa i din Brian De Palma-hylla, föreslår jag att du klickar HÄR och beställer den från Ginza – då stöttar du samtidigt TOPPRAFFEL! och kan få läsa fler sådana här haranger i framtiden. Om du inte vill köpa den, kan du förstås stötta TOPPRAFFEL! ändå – till exempel via Buy Me A Coffee eller något av de andra alternativen högst upp i spalten längst till höger på en datorskärm, eller härunder på en mobilskärm. Det är inte gratis att driva den här sidan. Men vad som är gratis, är att prenumerera på TOPPRAFFEL! – ett formulär för detta finns här intill någonstans.