Bio: Må du leva

Foton copyright (c) Backa Studios/Cinecct

Örebro är en inte helt okänd stad på zombiekartan. Där huserade nämligen Rare Zombie på 80- och 90-talen. Rare Zombie var några killar som ritade serier och gav ut seriefanzines med främst skräckserier. Jag har fortfarande kontakt med en av pojkarna – fast idag är han nästan lika gammal som jag.

Som bekant har det kommit en hel del svenska skräckfilmer de senaste åren. Under flera decennier kom det ingenting alls, nu kommer det ett par om året. Cinecct heter ett relativt nytt bolag som satt upp en del svensk lågbudgetfilm på bio – förra året kom till exempel UR MÖRKRET. Här kommer en till.

MÅ DU LEVA har visst tidigare visas på Göteborg Film Festival. Det här är en typisk Göteborg Film Festival-film. Att sätta upp filmen på bio är modigt – för vilka hade de tänkt är villiga att betala för att se den här på bio? Zombiedrama, står det i pressmaterialet, men de som är ute efter skräck och zombies lär lämna salongen efter tio minuter och kräva pengarna tillbaka.

Den här filmen hade varit utmärkt som en kortfilm på ungefär en kvart. Femton minuter är allt som behövs för att berätta det här. Här finns inte material till mer. Men – MÅ DU LEVA varar 75 minuter. Det är 75 otroligt långa minuter.

Malin Dahl har regisserat den här filmen som utspelas i Sverige efter, antar jag, zombieapokalypsen. Emellanåt får får se några personer i skyddsdräkter som åker runt och samlar upp lik, vilka de sedan bränner.

På en gård bor en äldre man med stort skägg. Han spelas av debutanten Thomas Dahl. Jag antar att det är Malin Dahls far, eller åtminstone en släkting. 80% av den här filmen består av att den namnlöse mannen går runt på gården och utför olika sysslor. Dessa sysslor skildras detaljerat och ingående. Under flera minuter får vi i närbild se hur han hackar kött.

Mannen har en fru (Ebba Steel) inlåst i ett rum. Det dröjer väldigt länge innan vi får se henne. Hon håller på att förvandlas till en zombie. Mannen tar hand om henne och matar henne. Han har även en papegoja.

En av de i skyddsdräkt spelas av Gunnar Haneskog. Han gillar inte sin tillvaro. Han suckar och ser deprimerad ut. Han beger sig till den skäggige mannens gård. Kanske är han son till den skäggige mannen.

MÅ DU LEVA innehåller nästan ingen dialog alls. Ett par ord eller väldigt korta meningar här och där. Papegojan har flest repliker. Vid några tillfällen sätter sig den skäggige mannen ner och läser högt ur en dagbok. Han saknar sitt tidigare, lyckliga liv. Det här är ett existentiellt drama.

Det var inte utan att jag associerade till TURINHÄSTEN när jag såg den här filmen. Det är en gård, det är kargt. Den håller samma utstuderat långsamma tempo, det är många och långa bilder på mat som tillreds, men jag tror inte att det förekommer potatis. TURINHÄSTEN är dock en betydligt bättre film, den har något hypnotiskt över sig, den är fascinerande.

Filmfotot i MÅ DU LEVA är inte helt oävet. Bilderna är ofta stämningsfulla. Men – det här är den tråkigaste zombiefilm som någonsin gjorts. Det är en av de tråkigaste filmer jag någonsin sätt. Det medverkar bara tre skådespelare, plus ytterligare några i skyddsdräkt under någon minut. Under större delen av filmen händer det bokstavligt talat ingenting. Det är pretentiöst. Det är fullkomligt ospännande. Nu är det säkert inte tänkt att vara spännande, avsikten är nog att vara tankeväckande, vi ska reflektera över liv och död. Men det är ingen ursäkt för att filmen ska vara så här förtvivlat tråkig.

Som jag skrev ovan hade detta kunnat bli en riktigt bra kortfilm om man klippt bort en timme och fokuserat på främst den sista akten – akt ett och två är i princip innehållslösa. Då hade jag nog kunnat sätta en trea i betyg. Men nu är inte detta en kortfilm.

Det känns inte bra att jämt och ständigt såga nya, svenska genrefilmer, det bär mig nästan emot att sätta bottenbetyg, men jag kan ju inte sitta här och ljuga, jag kan inte sätta högre betyg bara för att vara snäll.

Jag förstår verkligen inte varför den här filmen går upp på bio.