Streaming: The Fantastic Four: First Steps

Det är sällan jag skriver om filmer från Marvel Studios nuförtiden. De pressvisas inte, så jag har aldrig möjlighet att skriva om den före premiären, och när de släpps på Blu-ray och streaming har de flesta redan sett dem, vilket gör en recension ganska meningslös, även om fönstret mellan biovisning och streamingpremiär ständigt krymper. Men – några av mina läsare har efterfrågat en recension av den nya Fantastiska Fyran-filmen, och eftersom jag själv var nyfiken på den tog jag mig i kragen, såg den, och här kommer således en recension.

Om min relation till Fantastiska Fyran kan ni läsa i min recension av FANTASTIC FOUR från 2015. Där skriver jag om hur jag upptäckte första numret av den svenska tidningen på Epe Livs 1978. Jag skriver om lågbudgetfilmen som Roger Corman producerade 1994 för att tyska bolaget Constantine inte skulle förlora rättigheterna; en film som aldrig släpptes, men som är lätt att hitta på piratkopior. Jag skriver om de två långfilmer från Fox som kom 2005 och 2007, och jag recenserar förstås 2015 års reboot, vilken regisserades av Josh Trank och som monumentalfloppade. Jag konstaterar att jag var snäll och gav den en tvåa i betyg, de flesta andra satte en etta. Jag har inte orkat se om den filmen, så jag vet inte om jag borde satt en etta. Däremot har jag sett om filmerna från 2005 och 2007 några gånger, för att inte tala om den Cormanproducerade lågbudgetfilmen.

Nu skriver vi 2025, ytterligare tio år har gått, och det är dags för ännu en reboot på Fantastiska Fyran; en film som hade biopremiär bara några veckor efter det att James Gunns nya SUPERMAN gått upp på bio. Mina flöden i sociala medier fylldes med inlägg av folk som jämförde de två filmerna med varandra. Några tyckte att SUPERMAN var bäst, andra tyckte att THE FANTASTIC FOUR: FIRST STEPS var bäst.

Jag har nog inte läst några serier om Fantastiska Fyran på 40 år – åtminstone inte på 35 år. Jag har ingen större relation till Fantastiska Fyran. Superhjältegruppen må ha varit först ut när Atlas Comics (tidigare Timely Comics) blev Marvel Comics i början av 60-talet, men jag vill nog påstå att Fantastiska Fyran är en förhållandevis okänd serie – åtminstone utanför USA. Om jag skulle fråga släkt, vänner och bekanta som inte är serieläsare om de känner till Fantastiska Fyran tror jag att de skulle säga nej. Kanske har någon sett filmerna. Spidelmannen och Hulk känner de förstås till, men Fantastiska Fyran har i Sverige, och kanske i hela Europa, alltid varit en marginell företeelse.

Den här nya filmen är regisserad av Mark Shakman, som tidigare bara gjort en enda långfilm; CUT BANK från 2014. Han har mest ägnat sig åt TV-serier – han har regisserat hur många TV-serier som helst.

Jag hade en del förväntningar på THE FANTASTIC FOUR: FIRST STEPS, främst eftersom många gillade den och tyckte att det var den bästa Marvelfilmen på flera år – vilket i och för sig inte säger så mycket. Tyvärr kom mina förväntningar på skam. Jag tyckte inte att Shakmans film var speciellt bra. Visst, den är bättre än sumprullar som ETERNALS, vilken är i det närmaste osebar, men James Gunns Stålmannenfilm är väldigt mycket bättre. James Gunn har gjort en film med själ och hjärta, Mark Shakman har gjort ännu en plastprodukt.

THE FANTASTIC FOUR: FIRST STEPS utspelas i ett alternativt 1960-tal på Jord-828, som är ett parallelluniversum till den värld där övriga Marvelfilmer utspelar sig, vilken tydligen är Jord-616, läser jag. Tror jag. Varför göra det enkelt för sig? I världen där den här filmen utspelar sig finns Timely Comics kvar. Dessutom verkar Fantastiska Fyran vara de enda superhjältarna.

Vi slipper Fantastiska Fyrans ursprungshistoria den här gången, man har nöjt sig med att redogöra för superhjältegruppens bakgrund på ett par minuter i ett TV-program de tittar på. Istället kastas vi rakt in i handlingen – vilken, nu när jag tänker på det, inte är mycket till handling.

Fantastiska Fyran är en rejäl, sympatisk grupp hjältar. De älskas av folket. I filmens inledning får Sue Storm, den Osynliga Kvinnan (Vanessa Kirby), veta att hon är gravid. Hennes man, Reed Richards (Pedro Pascal), blir glad. Alla blir glada. Reed Richards har mustasch. Sues bror, Johnny Storm (Joseph Quinn), ser ut som en ung Christer Björkman. Ben Grimm (Ebon Moss-Bachrach), stenmonstret the Thing, som hade ett mycket bättre namn i Sverige på 70-talet; Big Ben, odlar skägg – hur nu det går till.

Men säg den lycka som varar för evigt. Plötsligt anländer Silversurfaren, som i den här filmen är en kvinna (Julia Garner). Silversurfaren är Galactus’ sändebud, hon har kommit för att berätta att planetätaren Galactus är på väg mot Jorden, med avsikt att äta upp planeten. Det går förstås Fantastiska Fyran inte med på, så de åker upp i rymden och tar ett snack med Galactus. Galactus går med på att inte äta upp Jorden på ett villkor – att han får Sues och Reeds än så länge ofödde son Franklin. Det kan Fantastiska Fyran inte acceptera, så de återvänder till Jorden, Sue föder Franklin på vägen, och så börjar de att gillra en fälla för Galactus. Johnny blir kär i Silversurfaren.

Tja, mer än så här är det nog inte. Handlingen är besynnerligt tunn och ospännande. Galactus är en tråkig skurk. Fantastiska Fyran får sällan tillfälle att ägna sig åt superhjälteaktiviteter i filmen. De är knappt att i får se Reed Richards tänja ut sina lemmar och det är inte mycket till dunkardags för Ben Grimm. De sitter mest och pratar.

Det här är väl en småtrevlig film, men Mark Shakman har helt glömt bort att göra den kul och rolig. Dessutom fläskar man på med ett typiskt amerikanskt brandtal om familjens betydelse, sådant drar alltid ner helhetsintrycket.

Estetiskt sett är filmen intressant, den är färgglad och har något slags retrofuturistisk look – men allting ser ut att vara gjort av plast och marsipan. Hela filmen ger intryck av att vara AI-genererad. Ofta känns det som att titta på animerad film även när det inte är specialeffekter och utomjordingar i bild.

THE FANTASTIC FOUR: FIRST STEPS är halvhyfsad, jag förstår inte de som hävdar att det är den bästa Marvelfilmen på länge. Den är varken bättre eller sämre än CAPTAIN AMERICA: BRAVE NEW WORLD och THUNDERBOLTS, vilka båda också hade premiär i år. De här tre filmerna ligger där och skvalpar någonstans i mitten. De är inte det sämsta Marvel fått ur sig, och inte det bästa. De är bara sådana där lagom ointressanta filmer.

Eftertexterna avbryts för en bonusscen, där en känd superskurk gör entré. Fantastiska Fyran utlovas återkomma i nästa Avengers-film. Sist i eftertexterna blir det tecknad film.

Jag tycker fortfarande att Roger Corman-produktionen från 1994 är den bästa Fantastiska Fyran-filmen. Den var billig men vital.