Streaming: Red Sonja

2008 lät Robert Rodriguez meddela att han skulle göra en ny film om Red Sonja med Rose McGowan i titelrollen. En promotionaffisch togs fram, men ett år senare skrotades projektet. Det dröjde tills 2025 innan en ny film om hondjävulen med svärd fick premiär.

Det brukar hävdas att Red Sonja skapades av Robert E Howard, författaren bakom Conan, men det är en sanning med modifikation. 1934 publicerades Howards novell ”The Shadow of the Vulture”, i vilken det förekommer en gestalt som heter Red Sonya of Rogatino. Novellen är en äventyrshistoria som utspelar sig på 1500-talet i det ottomanska riket – den har ingenting med Conan, fantasy, sword & sorcery och den hyboreanska tidsåldern att göra.

Roy Thomas var den som skrev manus till Marvels serietidning Conan the Barbarian på 1970-talet. I början skrev han en del avsnitt som byggde på Robert E Howards originalberättelser från 30-talet. Till Conan the Barbarian nummer 23, som kom ut 1973, hade Thomas bearbetat ”The Shadow of the Vulture”. Det var en minst sagt fri bearbetning, eftersom den nu handlade om Conan. I serien gjorde den svärdsvingande Sonja sin debut – Roy Thomas döpte om Red Sonya till Red Sonja.

Red Sonja blev snart populär och fick sin 1975 egen serietidning, Marvel Feature hette den till att börja med, 1977 kom en ny tidning som kort och gott hette Red Sonja. Kanske bör jag skriva att hon blev hyfsat populär – de här tidningarna blev inte särskilt långlivade. Sonja hade sina entusiastiska fans; Elfquest-tecknaren Wendy Pini var en av dem och skrev även ett avsnitt, men de var inga horder. Efter att Marvel slutade publicera Red Sonja har det kommit tidningar om figuren på andra förlag.

På 1980-talet drabbades världen av en mindre sword & sorcery-våg på bio, detta tack vare John Milius’ CONAN – BARBAREN, som hade premiär 1982. Filmens framgångar ledde till en rad frejdiga B-filmer i genren, främst från Italien. 1984 kom uppföljaren till Milius’ film; CONAN – FÖRGÖRAREN, nej, jag vet, den svenska titeln låter inget vidare. För regin stod den här gången veteranen Richard Fleischer. Uppföljaren skiljde sig markant från den första filmen, tonen var lättsam och filmen riktade sig till en yngre publik; den var mindre våldsam och i det närmaste helt oblodig. Vi var många som var besvikna när den kom. Men, CONAN – FÖRGÖRAREN var ganska lik 70-talets serietidning från Marvel, till skillnad från Milius’ film, som varken liknade Howards noveller eller serietidningen. Manuset till CONAN – FÖRGÖRAREN skrevs av Marvelkillarna Roy Thomas och Gerry Conway.

1985 slog Richard Fleischer till igen med filmen RED SONJA – en film som i Sverige fick den besynnerliga titeln BARBARERNAS HÄMND. Den danska fotomodellen Brigitte Nielsen filmdebuterade i titelrollen. Hon var lång och ståtlig – och fullkomligt värdelös som skådespelerska. Arnold Schwarzenegger hamnade överst i rollistan. Han skulle bara ha en mindre roll, men den byggdes ut. Producenterna fick inte rättigheterna till figuren Conan, så Arnolds rollfigur heter Kalidor. Han är väl mer eller mindre Conan, men han ser mest förvirrad ut och han har få repliker.

BARBARERNAS HÄMND är inte bra – men jag vill inte kalla den värdelös. Den är faktiskt rätt flott att titta på, här finns många tjusiga modellbyggen, kulisser och glasmålningar, Ennio Morricone står för musiken, och Sandahl Bergman från CONAN – BARBAREN är en bra skurk. Handlingen är dock dum, det är mest en massa fristående scener som sammanfogats, känns det som, och den lille pojken Ernie Reyes Jr spelar en irriterande prins. Janet Ågren har en mindre roll i inledningen, hon spelar Sonjas syster. Janet berättade för mig att det var rena tortyren när de tränade svärdfäktning. Hon sa även att Arnold hade ett eget gym med sig, där spenderade han det mesta av sin fritid.

Så är vi då framme vid 2025 års RED SONJA, som nu finns att hyra på diverse streamingtjänster. Jag upptäcker att den engelska regissören MJ Bassett inte är helt grön när det gäller Robert E Howard. 2009 regisserade hon SOLOMON KANE, en inte helt lyckad film – den börjar bra men blir snabbt rätt trist. Fast då hette hon Michael J Bassett.

Den här nya filmen, som producerats av Millennium Films och Dynamite Entertainment Comics och som spelats in i Bulgarien, är tyvärr inget vidare. Den är lite märkligt berättad och den lyfter aldrig. Som nästan alltid är fallet i sword & sorcery-filmer inleds historien med att Sonjas by attackeras av slemma krigare, Sonja var barn när detta hände. Men – vi får inte se hela attacken. Den är uppstyckad och vi får se brottstycken av den genom hela filmen. Istället hoppar Bassett nästan direkt till Sonja som vuxen, när hon lever i harmoni med naturen.

Red Sonja spelas av italiensk-amerikanska Matilda Lutz (hon är född och uppvuxen i Italien) och de här första scenerna i en trolsk skog är estetiskt sett lite lovande – de ser nämligen ut som romantiska teckningar av Barry Windsor Smith, den gamle Conan-tecknaren. Sonja har det mysigt med sin kloka häst, de badar och leker. Men säg den lycka som varar för evigt.

Robert Sheehan spelar den grymme Draygan, som vill söndra och härska. När hans mannar slaktar en snäll liten dinosauriefamilj (jo, faktiskt) i Sonjas skog blir Sonja vred. Hon tänker straffa dem som gjorde detta. Det går inte så bra och Sonja tillfångatas.

Psykopaten Draygan styr och ställer och har sig, och Sonja tvingas utkämpa något slags gladiatorspel för att roa Draygan och folket i hans fästning. Självklart lyckas Sonja vad det lider fly för att sedan slå tillbaka.

Med undantag för de Barry Smith-liknande scenerna i början ser RED SONJA ofta märkligt billig ut, filmen ser ut som ett avsnitt av en TV-serie. Filmfotot är lite väl platt och saknar det liv och den värme vi fick även i de sämre av 80-talets barbarfilmer, som BARBARERNAS HÄMND och till och med Ruggero Deodatos THE BARBARIANS, vilka förstås filmades på 35mm och hade praktiska effekter. Dessutom är filmmusiken tråkig – istället för bombastisk, heroisk musik, ligger det ofta något som låter som folkmusik på ljudspåret; det låter som om de anlitat Enya som konsult. Tanken är säkert att försöka ge filmen en magisk, sagolik ton, men det gör bara att filmen upplevs som småtråkig och ospännande.

Matilda Lutz, som vi tidigare sett i bland annat REVENGE, gör en bra rollprestation; hon är en bra skådespelerska och hon är väldigt söt, men hon är inte mycket till krigarkvinna. Han saknar den vildsinthet rollen kräver och hon saknar muskler.

Rhona Mitra har en mindre roll i filmen, hon spelar en av dem som tillfångatagits av Draygan. Tyvärr dödas hon innan hon hinner börja slåss. Den alltid coola och tuffa Rhona Mitra är som född att spela Red Sonja och hon var på tal för rollen efter att Robert Rodriguez lagt ner sitt projekt. Dock är hon idag 20 år för gammal. Wallis Day spelar en ond kvinna som plågas av spöken i sitt huvud. Det förekommer en datoranimerad cyklop och en uppfinnare vars prylar doftar science fiction snarare än fantasy.

I en epilog byggs det upp till en uppföljare; Red Sonja sitter på en krog när hon hämtas eftersom folk behöver hennes hjälp, men vi får sannolikt inte se någon ny film med Lutz som Sonja. I USA biovisades filmen en enda kväll, den 13:e augusti, i några andra länder fick den regelrätt biodistribution, men i större delen av världen dumpades den direkt på streaming och recensionerna var inte speciellt positiva.

Till slut ska jag skjuta in att MJ Bassetts film trots allt innehåller några bra scener och filmen tar sig lite under tredje akten, men det kan inte rädda filmen som helhet. Det är allt lite synd att resultatet blev så här avslaget, jag vill gärna se en ordentlig, slagkraftig, maffig film om en hondjävuls liv och lustar – med svärd.