Streaming: From Darkness to Light

Ibland när jag får ett nytt nummer av 91:an som innehåller serier av mig och jag tänker jag ibland om mina egna verk att, jaha, det där blev nog inte så jättebra i slutändan. Serien var bättre som idé. Vad som också händer ibland är att jag kan kan lägga ner lång tid, kanske flera veckor, på att skriva synopsis till Fantomenäventyr, och när jag skrivit tre fjärdedelar kommer jag på att min idé faktiskt inte funkar, eller att den inte håller, och jag skrotar idén.

Jag kom att tänka på detta när jag såg filmen FROM DARKNESS TO LIGHT av Eric Friedler och Michael Lurie, en tysk-amerikansk dokumentär om Jerry Lewis’ ökända och aldrig visade film THE DAY THE CLOWN CRIED, vilken spelades in i Paris och Stockholm 1971, för att premiärvisas 1972. De flesta skådespelarna var svenska.

I slutet av maj i år avslöjades det att den svenske producenten med mera Hans Crispin har en arbetskopia på THE DAY THE CLOWN CRIED, denna mytomspunna film som det påstods att ingen sett. Tidskriften ICON publicerade en lång artikel, i vilken Crispin berättade om hur han för mer än 45 år sedan hittat- och stulit filmrullarna i Europafilms lager, och sedan överfört dem till video.

Nyheten slog ner som en bomb i filmvärlden – men efter att ha sett FROM DARKNESS TO LIGHT, som nu finns att hyra, undrar jag varför det dröjde till maj i år. Hans Crispin medverkar nämligen i dokumentären och pratar om sitt fynd, och det visas många klipp ur Lewis’ film. Dokumentären hade premiär på filmfestivalen i Venedig redan 2024 och i december visades den på TV i USA.

Eric Friedler och Michael Lurie verkar ha hållit på med sin film i åtskilliga år. Jerry Lewis själv medverkar, för första gången berättar han om inspelningen av THE DAY THE CLOWN CRIED, om alla problem, och om varför han inte vill att den ska visas. Jerry Lewis dog 91 år gammal 2017. Lars Amble, som hade en roll i filmen, intervjuas han med, och Amble dog redan 2015. Även den franske regissören Jean-Jaques Beineix intervjuas, som ung man jobbade han på inspelningen. Beineix dog 2022. En del av dessa intervjuer kan förstås vara arkivmaterial, men estetiskt liknar de varandra, som om de gjorts till denna dokumentär.

FROM DARKNESS TO LIGHT är en mycket bra dokumentär om en fascinerande film. Jag har alltid tyckt att handlingen i THE DAY THE CLOWN CRIED låtit märklig, efter att nu ha sett en lång rad klipp ur filmen framstår den som ännu märkligare. Berättelsen utspelar sig under andra världskriget. Jerry Lewis, som även regisserade och skrev manus, byggt på ett tidigare manus av Joan O’Brien och Charles Denton, spelar clownen Helmut Doork, som efter en incident grips och sätts i koncentrationsläger. Där upptäcker han att han får de judiska barnen att skratta. De tyska befälen tänker utnyttja detta, så de låter Helmut leda de glada barnen in i gaskammaren. Filmen slutar med att ståldörren stängs, barnen skrattar, och gasen sprutas in.

I arkivmaterial från 1971 och 1972; en rad gamla TV-intervjuer, berättar Jerry Lewis entusiastiskt om projektet och om handlingen. Han tycker att det är en angelägen och stark berättelse. Efter det att färdigställandet av filmen avbrutits ändrade Lewis åsikt om sitt verk. Han ansåg att det var en dålig film; en genant och pinsam film. Han hävdade att den ursprunglige manusförfattaren Joan O’Brien grät när han visade scener ur filmen för henne, och hon krävde att den aldrig skulle visas.

Fast det visar sig att detta inte riktigt är hela sanningen. Filmens producent Nat Wachsberger var nämligen en lurifax. Det visade sig att han inte försäkrat sig om rättigheterna till det ursprungliga manuset, något ingen visste om. Wachsberger strulade mer och mer. De som arbetade på inspelningen berättar att plötsligt hade Jerry Lewis lämnat Stockholm för att aldrig mer återvända. Ingen visste vad som pågick.

Någon helt färdigställd version av THE DAY THE CLOWN CRIED existerar inte, arbetskopian är det närmaste man kan komma. FROM DARKNESS TO LIGHT innehåller så pass många klipp ur filmen att det nästan känns som om jag faktiskt har sett hela filmen. Och det här är verkligen jättekonstigt. Harry Shearer från bland annat Spinal Tap tillhör de få som har sett filmen och han påpekar att de clownnummer Jerry Lewis framför i koncentrationslägret inte är roliga alls. Detta stämmer. Det blir bara bisarrt. Det här är ett tungt drama om judeutrotningen – med usla och tråkiga clownnummer. I dokumentären visas även hela slutet med barnen och gaskammaren.

Som svensk är det här förstås extra intressant. Skådespelaruppbådet som medverkade i THE DAY THE CLOWN CRIED går inte av för hackor: Harriett Andersson, Ulf Palme, Tomas Bolme, Bo Brundin, Lars Amble, Carl Billquist, Nils Eklund, Lars Lind, Sven Lindberg, Fredrik Ohlsson, och Heinz Hopf spelar officeren som ger Helmut order om att leda barnen in i gaskammaren. Vidare medverkade Anton Diffring, Serge Gainsbourg och Pierre Étaix, för att nämna några som inte är svenskar.

Filmen är på engelska och flera av de svenska skådespelarna har problem med att fälla sina repliker. Extra konstigt blir det när de ska försöka ryta på engelska med tysk brytning. Många av dessa fina karaktärsskådespelare framstår nästan som amatörer. Det blir väldigt besynnerligt. Vidare ger filmen intryck av att vara en lågbudgetproduktion, estetiskt liknar den de där billiga, italienska nazisploitationfilmerna som gjordes på 70-talet – men det är förstås svårt att avgöra utan att ha sett hela filmen, klippen är dessutom inte i toppskick, med skarvmärken, repor och annat. Dock är det svårt att få något annat intryck än att THE DAY THE CLOWN CRIED är – eller skulle bli – en dålig film. En konstig och dålig film.

Det är fortfarande svårt att avgöra vad som egentligen hände, vad som är sant och vad som inte är sant. Jerry Lewis’ son ska nämligen ha sagt att Lewis faktiskt var stolt över sin film, trots att han själv hävdade det motsatta.

Martin Scorsese medverkar förstås i dokumentären, han intervjuas av Wim Wenders, som är en av producenterna. Som väntat pratar Scorsese fort och mycket. I en intervju med SVT i våras sa Hans Crispin att han tycker att THE DAY THE CLOWN CRIED bör restaureras och visas. En amerikansk kollega till mig skrev att Crispin nog kommer att höra av Scorsese i fallet. I juni sålde Crispin sin kopia för ”en blygsam summa”. Han får inte lov att berätta till vem eller vilka. Vi får väl hoppas att det inte är någon som åter gräver ner den.

Nu väntar vi bara på att någon hittar Tod Brownings LONDON AFTER MIDNIGHT från 1927; den försvunna film som är mest eftersökt. Fast den lär inte heller vara bra.