Streaming: Emmanuelle (2024)

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!

Dra ner byxorna och sätt dig i fåtöljen, höll jag på att skriva, men jag menar förstås Häll upp en kopp kaffe och sätt dig i soffan, så ska vi prata lite om Emmanuelle. Har du en korgstol att sätta dig i är det förstås ännu bättre.

Den thailändsk-franska författarinnan Emmanuelle Arsan (1932-2005) hette egentligen Marayat Rollet-Andriane. Den erotiska romanen ”Emmanuelle” utkom första gången 1959. Den gavs ut i hemlighet, någon författare angavs inte, ej heller någon förläggare. Först när den trycktes på nytt 1967 stod det att författaren, och tillika bokens berättarjag, var Emmanuelle Arsan. Dock avslöjades det senare att det antagligen var Marayat Rollet-Andrianes make, Louis-Jacques Rollet-Andriane, som skrev boken. Pseudonymen Emmanuelle Arsan fortsatte att publicera böcker och figurerade även i annan media.

1969 kom den första filmen om Emmanuelle; Cesare Canevaris IO, EMMANUELLE, vars engelska titel löd A MAN FOR EMMANUELLE. Erika Blank spelade Emmanuelle i denna italienska film som titeln till trots inte har speciellt mycket med Arsans bok att göra. IO, EMMANUELLE har lite konstnärliga ambitioner, den är lite deppig, och den känns mer som en giallo än en sexfilm. Det är dock längesedan jag såg den, så jag har den inte i färskt minne.

Det var 1974 som gestalten Emmanuelle slog igenom på bred front. Då hade Just Jaeckins EMMANUELLE med holländskan Sylvia Kristel i titelrollen premiär. Filmen blev en osannolik framgång och fick en lång, lång rad uppföljare. Det gjordes sammanlagt sju Emmanuelle-filmer som fick biopremiär, och sedan ytterligare sju för kabel-TV. Sylvia Kristel hoppade av efter några filmer, men återkom i några av de senare produktionerna. Jean Rollin skrev manus till EMMANUELLE 6 och regisserade några scener anonymt, men den har jag inte sett.

Någon gång i DVD-formatets barndom släpptes de tre första Emmanuelle-filmerna i Sverige, jag fick recensionsex av dem och såg dem, men jag minns inte om jag recenserade dem. De var dock inget vidare, de här filmerna. Att kalla dem mjukporr är att ta i, Sylvia Kristel är söt, men filmerna är trista. De är eleganta och glassiga, men livlösa. Det jag minns bäst är Pierre Bachelets ledmotiv:

Mélodie d’amour chante le coeur d’Emmanuelle
Qui bat coeur à corps perdu
Mélodie d’amour chante le coeur d’Emmanuelle
Qui vit corps à coeur déçu

1978 kom ”Emmanuelle” som tecknad serie, inte helt oväntat var det Guido Crepax som låg bakom. 1985 kom albumet även ut på svenska, men jag tror inte att jag läste det – jag äger det i alla fall inte. Albumet sägs ligga nära den ursprungliga romanen.

Förutom Emmanuelle har vi Emanuelle med ett M. Våra vänner i Italien var som bekant aldrig sena att hoppa på populära trender och när Just Jaeckins film blev en braksuccé världen över såg italienarna till att skapa sina egna varianter – och för att undvika copyrightproblem plockade de bort ett M.

Den tjusiga indonesiska skådespelerskan Laura Gemser är synonym med Emanuelle, men en lång rad aktriser har gestaltat figuren – eller åtminstone kvinnor med samma namn i likartade filmer. Först ut var BLACK EMANUELLE från 1975 av Bitto Albertini, med Gemser i huvudrollen. Det finns bara två Black Emanuelle-filmer – Albertinis tredje film heter YELLOW EMANUELLE, 1977, och handlar om en kinesisk kvinna. Titeln är inte speciellt gångbar nuförtiden.

Joe D’Amato gjorde fem Emanuelle-filmer med Gemser, varav EMANUELLE IN AMERICA och EMANUELLE AND THE LAST CANNIBALS är de mest beryktade, och Bruno Mattei gjorde två. Till dessa kommer ytterligare ett par dussin Emanuelle-filmer. 1976 kom filmen LAURE som påstods vara skriven och regisserad av Emmanuelle Arsan, men det var egentligen Louis-Jacques Rollet-Andriane och Roberto D’Ettorre Piazzoli som var upphovsmännen. Annie Bell gjorde huvudrollen, ett slags yngre Emmanuelle. Jag såg den häromåret men jag minns inte mer än att Annie Bell och Al Cliver var med. Men rent allmänt tycker jag att de italienska Emanuelle-filmerna är att föredra framför den ursprungliga franska filmserien. En del av dem är riktigt flängda och bisarra, de har inget gemensamt alls med Emmanuelle mer än att de innehåller en massa sex och naket.

Efter denna långa inledning är vi nu framme vid 2024 års EMMANUELLE. Det här är en så kallad reboot som hade premiär på filmfestivalen i San Sebastian. För manus och regi står Audrey Diwan, som tidigare bland annat skrivit manus till SYNDIKATET och Netflixfilmen BACK NORD.

Varför ville Audrey Diwan göra en ny filmatisering av boken från 1967?

Fan vet.

Det här är en jävligt dålig film. Framför allt är den tråkig och fullkomligt oengagerande.

Noémie Merlant spelar Emmanuelle. Hon ser ut som om hon klivit ut ur en serie tecknad av Vittorio Giardino. Merlant är förvisso snygg, men det är något kallt över henne, hennes blick är ond och beräknande. I boken är Emmanuelle 19 och reser till Bangkok, Merlant var 35 när den nya filmen hade premiär och hon reser till Hongkong.

Det händer nästan ingenting alls i den här filmen. Manuset leder ingenvart. Det finns ingen riktning. Ingenting som skapar intresse. Emmanuelle jobbar åt ett hotell, eller om det nu var en hotellkedja, eller vad det nu var, och driver omkring på lyxhotell, eller i närheten av lyxhotell. Hon träffar på diverse män och kvinnor hon ligger med – allt filmat så att man inte ska kunna se några detaljer, det är mest ansikten och händer. Det är tamt och osexigt, det är väldigt ofranskt.

Stora delar av filmen är direkt skrattretande. Det är parodiskt pretentiöst. De olika rollfigurerna poserar framför kameran. Dialogen, som ibland är högtravande, är under all kritik. Kanske skulle filmen funka bättre om den vore på franska, men med undantag för ett par scener pratar alla engelska. Skådespeleriet är fantastiskt stelt och torrt. Av någon anledning gör Naomi Watts en av rollerna. Hur hamnade hon här? Hon må vara ett känt namn, men hon är inte bättre än de övriga medverkande, och nej, hon deltar inte i några sexuella aktiviteter.

Filmfotot är väl hyfsat glassigt, liksom miljöerna, men det är nog det enda positiva jag kan säga om detta makalösa sömnpiller.