Streaming: Imperiet

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!

IMPERIET, med manus och regi av Bruno Dumont, gick visst upp på bio i Sverige i våras. Det missade jag totalt. Jag vet inte om den ens visades här i Göteborg. Nå, nu finns den i alla fall att hyra.

Det här är en film som lämnade mig ganska ställd. Vad fanken var det här? Vad tyckte jag? Det här är en jäkligt konstig film – och det förvånar mig att den faktiskt biovisades. IMPERIET känns som en ganska typiskt filmfestivalfilm.

Genren är science fiction-komedi. Science fiction-komedi av det mer udda slaget. Filmen utspelar sig nämligen i en liten fiskeby i norra Frankrike. Ett antal av de som bor i byn är egentligen från en annan planet, eller kanske andra planeter. De tillhör den onda sekten Nollorna och de goda riddarna Ettorna, vilka svurit att skydda världen från utplåning.

… Men de ser ut som vanliga fransmän. Brandon Vlieghe spelar den alldaglige fiskaren Jony, han är en av rymdvarelserna. Den raffiga Line (Lyna Khoudri) är också från rymden. Mot sig har de Jane de Baecque (Anamaria Vartolomei), som det knäböjs för när ingen vanlig människa ser på, och lite annat löst folk. Camille Cottin från TRE VÄNINNOR spelar en rymddrottning som också dyker upp i byn. De går omkring där och utför sina vanliga, alldagliga sysslor, men ibland konfronteras de och hugger huvudet av varandra med lasersvärd. Två poliser, varav den ene är otroligt märklig, förbryllas.

Uppe i rymden far den onde och skrattande Belzébuth (Fabrice Luchini) omkring i ett rymdskepp som ser ut som en katedral. Ibland landar rymdskeppet på en åker. Inne i rymdskeppet framförs vad som kan liknas vid bisarra kabaré-akter.

Det här är en otroligt flängd film. Men den är samtidigt lågmäld, långsam, och ganska arty. Och – jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Jag fascinerades av filmen. Jag skrattade på en del ställen. Men jag vet inte om jag hängde med i handlingen och förstod vad allt gick ut på. Men det är nog bara tänkt att vara konstigt. Jag såg dock hela filmen utan större problem, Lyna Khoudris närvaro hjälpte. Hon är inte ful. Inte Anamaria Vartolomei heller. Om jag får lov att vara lite ytlig en stund, och det får jag.

Scenerna med den flygande katedralen fick mig att tänka på Philippe Druillets serier, och kanske även på tidiga serier av Enki Bilal. Det skulle inte förvåna mig om Bruno Dumont är inspirerad av Druillet. Sämre inspirationskällor kan man ha.

Jag drar till med ett betyg.