Bio: The Conjuring: Last Rites

Foton copyright (c) Warner Bros.

Denna den fjärde filmen i THE CONJURING-serien påstås vara den sista. Vi får väl se hur det blir med det. Spelar den här filmen in en massa pengar lär det väl komma ytterligare en. Om inget annat får vi säkert fler spinoff-filmer i The Conjuring Universe.

THE CONJURING: LAST RITES är regisserad av Michael Chaves, som gjorde THE CURSE OF LA LLORONA, den fåniga THE CONJURING: THE DEVIL MADE ME DO IT och THE NUN II. James Wan är inblandad i storyn och har varit med och producerat.

”Based on the true story” står det när filmen börjar. Jaha. Jo, fallet som skildras i filmen är autentiskt, det visas klipp ur gamla reportage under eftertexterna, men med det inte sagt att det vi får se faktiskt hände. Spökjägarparet Ed och Lorraine Warren, som i filmen kallas ”kontroversiella” och ”pionjärer”, var två bluffmakare. Tror man på spöken är det möjligt att man går på det här, vi andra avfärdar det förstås som dumheter – i synnerhet den version vi nu får se på bio.

LAST RITES inleds lite förvirrande. I en prolog som utspelar sig 1964 får vi se hur Ed och den höggravida Lorraine ska ge sig i kast med ett nytt fall. Jag tittade på Lorraine och undrade först vem det var. Hon såg ju inte alls ut som Vera Farmiga, som gör rollen. Nej, det är två andra skådespelare som gör Ed och Lorraine som unga. Han som gör Ed är dock rätt lik Patrick Wilson.

Lorraine hittar en hemsökt spegel i rummet hon undersöker, den spricker när hon rör vid den, och hon förs med ilfart till sjukhus, där hon föder en flicka – som är dödfödd. Men tack vare att Lorraine ber till Gud väcks flickan, Judy, till liv. Jo, det är ju religiösa filmer, det här.

Hopp till 1986. Det spelas The Cult på soundtracket. Den ena dottern i en stor katolsk familj, de bor åtta pers i ett hus, konfirmeras. I present får hon en gammal spegel hennes farföräldrar hittat på loppis – de fick den billigt. Jo, det är spegeln från prologen. Innan man hinner säga Tjosan! börjar det spöka i huset. En flinande spöktant dyker upp, en flinande tosing i snickarbyxor bärande på en yxa klampar omkring, en dotter spyr upp spegelskärvor, och ett spöke rycker åt sig en telefon.

Den här familjen, som för övrigt heter Smurl i efternamn, kontaktar genast media och det görs flera reportage i TV och tidningar. Nämnde jag att de heter Smurl? De heter Smurl. Farfar är väl då Gammelsmurlen.

Paret Warren, som nu spelas av de vanliga skådespelarna, har lagt av med sitt spökjägande. Ed har dessutom dåligt hjärta. Lilla Judy har vuxit upp till Mia Tomlinson, hon har ärvt sin mors förmåga och ser spöken hon med. De låter sig förstås övertalas till att ta sig an fallet Smurl. Judys pojkvän Tony (Ben Hardy) får följa med. Han är rar.

I en inledande text står det att demonen som konfronteras i detta sista fall är det mest onda väsen Warrens stötte på. Fast demonen är inte värre än vanligt.

… Det är som vanligt i de här filmerna. Det dånar och brakar. Det är alldeles för snabba klipp. Det är jump scares; flinande demoner hoppar plötsligt fram ur mörkret. Glödlampan verkar inte vara uppfunnen. Folk envisas med att gå in i mörka rum utan att första trycka på strömbrytaren. En scen i ett provrum med spegelväggar är rätt snygg.

Lång som ett ösregn är den här filmen, två timmar och femton minuter. Allting är väldigt utdraget. Det är tråkigt, det är inte spännande, det är inte otäckt. Jag gäspade. Det hela leder fram till en besynnerlig antiklimax, som om de inte kom på ett bättre, mer effektivt slut. Sist kommer en epilog med ett typiskt amerikanskt brandtal om familjen.

Warrens pratar flera gånger om att de ska skriva en bok om sin spökjägarkarriär. Jay Ansons bok ”The Amityville Horror” publicerades 1977, filmatiseringen HUSET SOM GUD GLÖMDE kom 1979, och det var paret Warren som undersökte detta påstått hemsökta hus (vilket inte alls var hemsökt, familjen Lutz hittade på allt). Alltså borde både boken och filmen finnas i THE CONJURINGs värld.

För övrigt handlar en av uppföljarna till HUSET SOM GUD GLÖMDE; AMITYVILLE: A NEW GENERATION från 1993, också om en hemsökt spegel.