Bio: Tre väninnor

Foton copyright (c) Njutafilms

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!

I pressmaterialet jämförs Emmanuel Mourets nya film TRE VÄNINNOR med Woody Allen. Och jo, tja, vissa likheter finns här nog. Det är lite samma typ av handling som i vissa Allenfilmer, och lite samma typ av rollfigurer, men de är mindre pladdriga och neurotiska, och betydligt mer franska. Jag noterar att Emmanuel Mouret har gjort en hel del filmer av den här typen, men jag kan inte påminna mig om att jag sett någon av dem.

Jag vill inte kalla TRE VÄNINNOR för romantisk komedi, det här är snarare att drama om kärlek – och som innehåller en del komiska inslag. Anslaget är lättsamt även om handlingen bitvis är allvarlig.

Det här är en sådan där film där alla får ihop det med alla, kors och tvärs. Som filmtiteln med all önskvärd tydlighet avslöjar står tre väninnor i centrum, tre kvinnor i den yngre medelåldern. Joan (India Hair) är inte längre förälskad i sin sambo (Vincent Macaigne), som hon har en dotter med. När sambon plötsligt omkommer tror hon att hon aldrig kommer att träffa någon ny – men den nye läraren (Damien Bonnard) på skolan där hon jobbar är uppenbarligen förtjust i henne, de umgås och deras döttrar blir bästa vänner. ”Gift er!” tjoar flickorna. Alice (Camille Cottin) tycker att det har gått stå i hennes äktenskap. Hon drömmer flera gånger om ett och samma telefonnummer och till slut ringer hon det. Det går till en berömd konstnär, som då gärna vill träffa Alice. Vad Alice inte vet, är att hennes man (Grégoire Ludig) är otrogen. Han vänstrar med den tredje väninnan, Rebecca (Sara Forestier). Rebecca i sin tur försöker hitta en kille via dejtingappar, vilket inte går så bra.

Lite oväntat gillade jag den här filmen. Eller – det var kanske inte så oväntat ändå? Det här är en film om vuxna, för vuxna. Den är förhållandevis lågmäld, den är mysig, och den vinner på att rollfigurerna är sympatiska. Det förekommer en spirituell berättarröst som ibland är lite originell.

Filmen utspelar sig inte i Paris, vilket sådana här filmer nästan alltid gör, utan i Lyon; Frankrikes tredje största stad. Jag tror aldrig att jag varit i Lyon, det känns inte som en stad man åker till, men av TRE VÄNINNOR att döma är det en trevlig stad. Jag borde kanske åka dit någon dag. Jag har kört bil genom Grenoble, som ligger en bit söder om Lyon. För övrigt har jag heller aldrig varit i Marseille, som är Frankrikes andra största stad.

TRE VÄNINNOR är inte speciellt originell, men den är trivsam. De olika trådarna knyts ihop på kul sätt, några är väntade, andra oväntade. En del sammanträffande är kanske lite för otroliga, men det hör genren till.

Jag har för övrigt kommit fram till att jag har lättare att relatera till europeiska filmer av den här typen, främst franska, än till amerikanska. Men det är kanske inte så konstigt. Jag är europé. Och jag tycker om vin.