Bio: The Toxic Avenger

Foton copyright (c) NonStop Entertainment

På 1990-talet skrev jag baksidestexterna till ett helt gäng Tromafilmer som släpptes på video i Sverige. Samma texter återanvändes när de senare släpptes på DVD. En av dessa filmer var THE TOXIC AVENGER från 1984. En amerikansk utgåva var även den första DVD jag ägde. 1999 fick jag en DVD-spelare av ett par kompisar som tack för ett jobb. Eftersom de tyckte att jag även skulle ha något att titta på, fick jag THE TOXIC AVENGER – den var den enda DVD de hade liggande som de ville göra sig av med. Den tekniska kvalitén på denna DVD var riktigt risig och jag förstod inte vad som skulle vara så bra med detta nya format.

Nu är det väldigt längesedan jag träffade honom, men jag känner Lloyd Kaufman, boss för B-filmsbolaget Troma. Han är en god vän som jag första gången träffade i Cannes 1995. Det första han gjorde, innan hans ens hälsade, var att hälla upp ett stort glas whisky åt mig. Detta var inne på Tromas kontor på lyxhotellet Carlton. De höll till på Carlton några år innan de blev utslängda. Troma släpade alltid med sig stökigt folk som klädde ut sig till Tromas figurer och gick omkring på stan och skrek. De var alltid fulla och störiga; riktigt irriterande.

En sak jag helt hade glömt bort, är att jag intervjuades till en ny DVD-utgåva av THE TOXIC AVENGER. Jag svabbade golvet på en herrtoalett och sjöng om Sonny Johansson innan intervjun började. Dock blev tjejen som gjorde bonusmaterialet ovän med Lloyd Kaufman, och intervjun kom inte med på discen. Jag minns dock inte alls vad jag sa.

Efter att ha skrivit denna inledning måste jag avslöja en sak: jag gillar inte Troma. Jag tycker att filmerna de gör är skit – även originalversionen av THE TOXIC AVENGER. Det största problemet är nog att de medvetet går in för att skapa kultfilmer. Det handlar inte om filmer som blir kult med tiden, de ska vara kult på en gång. Till detta kommer förstås att filmerna ofta är slarviga, fula, påfrestande och inkompetenta. Sedan har vi alla dessa så kallade Troma Pick-ups; filmer de inte producerat själva utan bara distribuerar. De är ofta ännu värre. Av någon anledning köpte Troma även Dario Argentos THE STENDHAL SYNDROME. Argento blev sur på Troma, eftersom de gjorde ett uselt jobb med utgåvan.

En bekant till mig som jobbade på Troma ett tag på 90-talet berättade att orsaken till att Tromas filmer är fula, är att de alltid anlitade samma filmfotograf, en kille som var billig, men alltid pårökt. Nu har jag inte kollat upp om det är samme kille på filmerna, så jag kan inte garantera att det är sant.

… Men vi får inte glömma bort att Troma, liksom Roger Corman, varit viktigt på andra sätt. Troma fostrade Trey Parker, Matt Stone och James Gunn.

Det är inte längesedan man kunde läsa artiklar om att Macon Blairs nyinspelning av THE TOXIC AVENGER kanske aldrig kommer att släppas. Filmen hade visats på några festivaler under 2023, men den hade inte lyckats få distribution. Det dröjde tills nu – och nu går den alltså även upp på bio i Sverige.

Jag kan väl inte påstå att jag hade några större förväntningar på denna nya version av THE TOXIC AVENGER, men jag tänkte att den kan ju omöjligt vara sämre än filmen från 1984. Det är svårt att göra en sämre film.

Jag måste tillstå att jag överraskades av den här filmen. Inte nog med att den är bättre än originalet – jag gillade den här filmen. Det här är en riktig film med riktiga skådespelare. Det är fortfarande en (medvetet) skräpig film, men det är inte skräp.

Handlingen är ganska radikalt annorlunda den här gången. Originalet handlade om den mobbade tönten Melvin Ferd, som jobbade som städare på ett gym för vackra människor. När Melvin utsätts för ett förnedrade spratt, trillar han ner i en tunna med kemiskt avfall. Han muteras och blir en särdeles ful brottsbekämpare.

I den nya filmen gör Peter Dinklage huvudrollen. Han spelar Winston, som jobbar som städare på en kemikaliefabrik som ägs av den onde Bob Garbinger (Kevin Bacon i sitt livs roll). Winston lever ensam med sin styvson, han är en schysst kille, men en dag får han veta att hans hjärna är drabbad av sjukdom – exakt vad det är får vi inte veta, eftersom ett vägarbete utanför fönstret överröstar doktorns förklaring. Winston har högst ett år kvar att leva – men det finns medicin som kan bota honom. För att få råd med medicin rånar han Garbinger. Han blir påkommen, skjuten och slängd i en bassäng med kemiskt avfall. Han återupplivas och är nu groteskt vanställd och försedd med superkrafter (Luisa Guerreiro är den i Toxic Avenger-dräkten).

Som the Toxic Avenger blir han snart folkets hjälte. Han bekämpar rånare så att blodet sprutar, och sedan ger han sig av för att stoppa Garbinger och dennes fabrik. En tjej som heter JJ (Taylour Paige) är redan Garbinger på spåren, hon blir Toxies sidekick.

Elijah Wood spelar Garbingers märklige, bisarre bror Fritz. Gänget Garbinger skickar ut för att mörda folk är ett besynnerligt rockband som är populära i staden, de spelar vad de kallar monstercore. Toxies blinda blondin till flickvän från de tre första filmerna är inte med den här gången, men det förekommer en blind poliskvinna.

Specialeffekterna är förstås betydligt bättre i den här nya filmen. Huvuden rullar och mosas, armar slits av, blodet sprutar frejdigt. Humorn funkar bättre och självklart är även skådespeleriet bättre, liksom filmfotot. Här finns dessutom nästan en riktig handling. Det spelas Motörhead på soundtracket. Lloyd Kaufman är med i en scen. Efter de långa eftertexterna följer bonusscener. Detta är den bästa film Troma Entertainment någonsin satt sitt namn på, men den är producerad tillsammans med Legend Entertainment, som vanligtvis gör storfilmer.

Jag hade inte förväntat mig att jag skulle skriva det här, men: jag tycker att den här filmen är skitkul. Ska du bara se en film om the Toxic Avenger i år, ska du se THE TOXIC AVENGER!