På fredag har skräckfilmen BRING HER BACK biopremiär. I min recension nämner jag att den inleds med bolaget A24:s logga, men att de bara distribuerar denna australiska produktion, som skulle kunna vara gjord av kanske inte vilket bolag som helst, men det är ingen typisk A24-film.
OPUS är däremot en amerikansk A24-produktion – och den ser ut- och känns som en A24-produktion. Det här är något slags pretentiös skräckthriller med konstnärliga ambitioner. I Sveriges släpptes den direkt som hyrfilm för ett litet tag sedan. Jag förstår varför.
För manus och regi står Mark Anthony Green, som tidigare bara gjort en kortfilm. OPUS handlar om 1990-talets absolut största popstjärna: Alfred Moretti. Moretti spelas, av alla människor, av John Malkovich.
Den väldigt mystiske Moretti har varit försvunnen i 30 år. Ingen vet var han hållit hus. Ingen har hört av honom. Han bara försvann. Men – nu ska han plötsligt göra comeback. En liten grupp journalister och influencers har valts ut för att träffa- och intervjua Moretti, och för att få lyssna på den nya plattan, som redan är inspelad.
Ayo Edebiri spelar den unga och ambitiösa musikjournalisten Ariel Ecton, som är en av de Moretti valt ut. Hon ska få träffa Moretti tillsammans med sin redaktör, Stan (Murray Bartlett), de flygs iväg till en öken, där de placeras i en buss som ska köra dem till Morettis tillhåll, som ligger fyra och en halv timme bort. Ombord på bussen träffar de TV-programledaren Clara (Juliette Lewis) som också tillhör de utvalda.
De anländer till en stor byggnad mitt ute i ingenstans. Där bor Moretti tillsammans med sin sekt. Moretti har startat en egen religion, levelism, och denna religion är riktigt konstig. Det är svårt att få grepp om vad den egentligen går ut på, men det visar sig vara en våldsam och dödlig religion, och den nya skivan är bara ett sätt för Moretti att sprida sitt påhitt.
Vistelsen hos Moretti och sekten är till en början trevlig om än märklig, med alla bisarra riter. Snart inser dock Ariel att det föreligger risk att hon inte kommer levande därifrån.
Till en början fungerar OPUS ganska hyfsat. Den väcker intresse. En avdankad popstjärna har skapat en modern variant av Jonestown ute i öknen. Vad är han ute efter? Vad går allt ut på? Ju längre filmen pågår, desto dummare och fånigare blir den. Mark Anthony Green verkar inte riktigt veta vart han är på väg, vad det är för typ av film han gör; han har en massa idéer, men allt är dödbakat och inget leder någonstans. Några rollfigurer mördas på bisarra sätt, men det blir aldrig spännande, och slutet är otillfredsställande. Flera märkliga inslag förklaras aldrig – varför mäter sektmedlemmarna ryggen på sina offer innan de mördar dem?
Det förekommer förstås en del musik i filmen. Vi får höra en låt som jag antar är en av Morettis hits från 90-talet. Den är riktigt dålig och hade knappast kunnat bli en hit i verkligheten. Morettis nya singel som de lyssnar på därute i öknen är fullkomligt värdelös.
Amber Midthunder (THE ICE ROAD, PREY) spelar en sektmedlem som håller koll på Ariel filmen igenom. Hon har en enda replik. Amber Midthunders mor, Angelique, stod för filmens rollbesättning.
OPUS har ett flott filmfoto och flera bra skådespelare, men det är väl allt. Det här är bara fånigt och dumt.
Till sist vill jag återigen påpeka att jag nu lagt till en rejäl, fläskig knapp i spalten längst till höger (eller långt ner på en mobilskärm) som du kan använda dig av för att gratis och enkelt prenumerera på TOPPRAFFEL! Så, om du inte redan gjort det, se till att prenumerera på en gång. Jag lär upprepa detta budskap några gånger i den närmaste framtiden, åtminstone tills jag kommit upp i ett anständigt antal prenumeranter.

Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.