Streaming: Rumours

Jag var allt lite nyfiken på RUMOURS, som nu finns att hyra på valfri streamingtjänst. Det här är en kanadensisk-tysk samproduktion som beskrivs som politisk satir och zombiefilm. Filmen har tre regissörer; Guy Maddin, Evan Johnson och Galen Johnson. Ett flertal kända namn återfinns i rollistan.

Kanadensaren Guy Maddin är ett känt namn i arthouse-kretsar. Själv har jag bara sett en av hans filmer – och då såg jag inte ens hela filmen. Hans DRACULA: PAGES FROM A VIRGIN’S DIARY (2002) visades på marknaden i Cannes och någon hade sagt till mig att den var riktigt bra och stämningsfull. Vad personen inte hade sagt till mig, var att det är en balettfilm. Det funkade väl när the Brides of Dracula dansade, men när vampyrjägarna skuttade omkring och viftade med armarna skrattade jag – och lämnade salongen.

RUMOURS handlar om ett G7-möte på ett slott i Tyskland. Där hittar vi sju av världens ledare; presidenter, premiärministrar, statsministrar och vad de nu har för titel i de olika länderna. Cate Blanchett spelar Tysklands förbundskansler Hilda, som är den som håller i mötet. Charles Dance är USA:s president Edison, som av en anledning som aldrig förklaras pratar med sin vanliga brittiska accent – i en scen frågar någon varför han pratar så, men det klipps till nästa scen innan vi får svaret.

De här politikerna är mer intresserade av platserna där G7-mötena hålls, och av vad de äter och dricker, än av politik. De verkar alla mer eller mindre inkompetenta och ointresserade. Edison säger något om att de skriver saker som ändå ingen läser. Mer satir än så här blir det inte: politiker är korkade och egotrippade.

De sitter i ett lusthus utanför slottet och äter och pratar. De upptäcker plötsligt att ingen längre kommer ut och serverar dem. Frankrikes premiärminister Sylvain (Denis Ménochet) går iväg för att se vad personalen har för sig inne i slottet. När han kommer tillbaka är han alldeles skitig. Han säger att slottet är tomt – och att han anfölls av de mosslik från järnåldern som hittats på slottets ägor.

Politikerna lämnar bordet och ger sig ut i de mörka omgivningarna för att ta reda på vad som hänt. De misstänker att det skett en global katastrof medan de hade sitt möte – kanske en apokalyps.

Mitt i skogen hittar de en flera meter stor hjärna, som bara ligger där och blänker. Bredvid hjärnan sitter EU-kommissionens ordförande (Alicia Vikander), som har blivit knäpp – hon vaknade upp och talar nu enbart ett främmande språk ingen av de andra förstår. Är det ett järnåldersspråk? Ett utomjordiskt språk? Hilda kommer fram till att det är svenska (vilket det är). De fortsätter att irra runt i skogen. Det dyker upp onanerande mosslik, vilka är filmens zombies.

Estetiskt sett är RUMOURS rätt trevlig att titta på. Det är rätt snyggt ibland. Filmen är tilltalande surrealistisk. Det är en märklig film. Men märklig är inte alltid detsamma som bra. Det här är inte en speciellt bra film. Jag skrattade lite grann åt några scener, framför allt när Vikander medverkar, men som satir är det här alldeles för tunt; satiren är inte vass, utan slö som en smörkniv. Rent allmänt är det här lite väl tunt. Många handlingstrådar glöms bort helt och vi får inga förklaringar till något. Antagligen tänkte de tre filmskaparna att det inte behövs, och det blir ju mer konstnärligt om man låter bli att förklara. Således blir slutresultatet rätt otillfredsställande. Det är lite segt och småtråkigt, och det leder inte fram till något.

Till sist vill jag återigen påpeka att jag nu lagt till en rejäl, fläskig knapp i spalten längst till höger (eller långt ner på en mobilskärm) som du kan använda dig av för att gratis och enkelt prenumerera på TOPPRAFFEL! Så, om du inte redan gjort det, se till att prenumerera på en gång. Jag lär upprepa detta budskap några gånger i den närmaste framtiden, åtminstone tills jag kommit upp i ett anständigt antal prenumeranter.