Bio: Bambi: The Reckoning

Foton copyright (c) Njutafilms

Tidigare i år hade en fransk live action-film om Bambi biopremiär. Jag såg den inte. Den hade Mylène Farmer som berättare, men även om jag tillhör Farmers fans, kändes det som att ta i att se en Bambifilm bara för hennes skull. Dessutom förelåg det risk att filmen i Sverige hade en svensk berättarröst.

Felix Saltens bok har jag förstås inte läst, och jag är inte säker på att jag har sett Disneys film från 1942 i sin helhet – jag har sett klippet med Bambi på hal is, och för 50 år sedan fick jag en kassett till min MovieViewer med en scen ur Bambi, två bockar som stångades i motljus. Jag tyckte snutten var skittråkig.

Men – nu har jag sett skräckfilmen BAMBI: THE RECKONING.

WINNE THE POOH: BLOOD AND HONEY, WINNIE THE POOH: BLOOD AND HONEY 2, PETER PAN’S NEVERLAND NIGHTMARE. För varje ny film Jagged Edge producerar i Twisted Childhood Nightmares-universumet får de lite högre budget och filmerna blir lite bättre. BAMBI: THE RECKONING kostade $800 000 (fast i pund, detta är en brittisk film). Det är inte mycket, men till skillnad från de tidigaste filmerna från Jagged Edge Productions, som jag inte recenserat här, ser det här ut som en riktig film. Filmen är oväntat välgjord och välspelad, och de datoranimerade effekterna är överraskande bra, framför allt om man jämför med effekterna i allt mög från till exempel The Asylum.

I eftertexterna står det att filmen bygger på Felix Saltens bok, men det är väl bara namnet Bambi som plockats därifrån, samt förekomsten av kaniner. Den här gången har Scott Chambers nöjt sig med att producera, för regin står Dan Allen.

”The Reckoning” betyder ”uppgörelsen”. BAMBI: THE RECKONING är en film på temat Naturens hämnd. Djuren slår tillbaka. I en animerad prolog ser vi hur människan förgriper sig på naturen, de jagar djur, de skövlar skog, de dumpar kemiskt avfall i skogen.

Filmens hjältinna heter Xana (Roxanne McKee är bra och sympatisk i rollen). Hon och hennes lille son Benji (Tom Mulheron) är på väg till ett hus i skogen, där de ska möta Xanas besvärlige exmake som Benji knappt har någon kontakt med. Det är kväll, det är mörkt, och på en skogsväg attackeras taxin de åker i av en gigantisk, muterad hjort. Taxichauffören dödas, Xana och Benji lyckas fly och ta sig till huset där släkt och vänner väntar. Farmor Mary (Nicola Wright, som är med i många av de här filmerna) har blivit knäpp och svamlar bara om Bambi. Exmaken är inte där. Bambi har följt efter Xana och Benji och attackerar huset. Flera av de som är där dödas.

I skogen rör sig några hårdföra, beväpnade män, de är av allt att döma på monsterjakt. De har någonting med mutationen av hjorten – och andra djur – att göra. Xana, Benji och Mary spenderar natten med att försöka komma undan i skogen, vilket är lättare sagt än gjort. De har både Bambi och onda män efter sig.

BAMBI: THE RECKONING visar sig vara en riktigt robust monsterfilm. Det här är faktiskt rätt bra – och jag tror att filmen har titeln emot sig. Om den inte hetat något med Bambi hade den antagligen funkat bättre, som det är nu skrattar folk lite åt tilltaget. Det är som med nyinspelningen av SUSPIRIA, den borde hetat något annat.

Dan Allen har gjort en rätt lågmäld film – och en bitvis rejält blodig film. Den lyckas bli lite spännande emellanåt, med långa, tysta scener där folk rör sig i den mörka, hotfulla skogen i väntan på att något ska ske. Filmfotot är bra. Folk tas av daga på allehanda sätt – en stackare delas på mitten av Bambi, en förlorar huvudet, en har otur med en björnsax.

… Och så här många onda, människoätande mutantkaniner har vi inte sett sedan NIGHT OF THE LEPUS från 1972 (fast en kaninattack påminner mer om MONTY PYTHONS GALNA VÄRLD från 1975). Mutantkaniner ser jag gärna mer av.

Det här är lite grann som HAJEN i en skog, som GRIZZLY, alltså. Den datoranimerade mutanthjorten ser inte alltför tokig ut. Hela filmen utspelas nattetid och i det närmaste i realtid, vilket bidrar till att effekterna ser bättre ut. Det blir kanske en liten aning segt emellanåt, men jag tycker att det här är bättre än mycket annat i lågbudgetväg jag utsätts för, och filmen varar bara 81 minuter. Om Jagged Edge fortsätter att utvecklas på det här sättet kan de bli det nya Blumhouse. Fast jag tycker allt att de bör låta bli att ständigt göra filmer om etablerade barnboksfigurer, det blir alldeles för gimmickartat, de borde istället göra helt fristående filmer efter helt egna idéer.

Sist i eftertexterna står det ”Bambi will return.

Till sist vill jag återigen påpeka att jag nu lagt till en rejäl, fläskig knapp i spalten längst till höger (eller långt ner på en mobilskärm) som du kan använda dig av för att gratis och enkelt prenumerera på TOPPRAFFEL! Så, om du inte redan gjort det, se till att prenumerera på en gång. Jag lär upprepa detta budskap några gånger i den närmaste framtiden, åtminstone tills jag kommit upp i ett anständigt antal prenumeranter.