Av någon anledning heter den här filmen OUTBREAK AT MOURNING ROCK på svenska streamingtjänster. Originaltiteln lyder kort och gott OUTBREAK. Filmens arbetstitel var dock MOURNING ROCK.
Det här är en zombiefilm i regi av stuntmannen Jeff Wolfe, som också varit med och skrivit manus, och det är minsann inte vilken zombiefilm som helst. Detta är nämligen en av de tråkigaste och mest deprimerande zombiefilmer som gjorts. Det är knappt att man kan kalla det här zombiefilm, eller skräckfilm, eller ens thriller. ”Psykologisk thriller” står det på IMDb, men OUTBREAK är still större delen ett familjedrama om sorg.
Billy Burke, som också producerat, är bra i huvudrollen. Han spelar polisen Neil Morris, boende i ett dammigt litet samhälle mitt ute i ingenstans, och som i inledningen skickas ut för att ta hand om en hund som oförklarligt blivit galen, kanske är det rabies. Hunden attackerar och river Neils kollega, men Neil blir handlingsförlamad och kan inte skjuta den rasande hunden.
Neil är djupt deprimerad efter att hans tonårige son försvunnit, grabben blev arg och stack hemifrån, varpå han försvann och nu antas vara död. Neils hustru Abby (Alyshia Ochse) är ännu mer deprimerad. Hon tillbringar dagarna med att sova i soffan, dricka sprit och äta piller. Hon pratar oavbrutet om sonen.
En knapp halvtimme in i filmen får Neil syn på en kvinna som håller på att drunkna i en sjö. När han hjälper henne upp på land visar det sig att kvinnan är en bindgalen zombie som genast attackerar honom. Han lyckas döda henne. Det visar sig att fler människor förvandlats till mordiska bestar.
Neil kör hem för att hämta upp Abby så att de kan ta sig till ett säkert ställe och få hjälp, men Abbys tillstånd gör att de ständigt försinkas och attackeras av zombies. Deras vänner och kollegor förvandlas de också. Det hela leder fram till en avslutande twist som jag förstås inte ska avslöja här, men den vänder hela storyn upp och ner.
Abby är en fullkomligt olidligt rollfigur. Hon kan vara den mest irriterande personen någonsin i en zombiefilm. Hon gör aldrig som hon blir tillsagd, det är ett jävla gnällande och gråtande hela tiden, och hon ställer till det för Neil. Jag satt och hoppades att hon skulle tas av daga så fort som möjligt, jag stod inte ut med henne. Och större delen av denna förhållandevis korta film handlar alltså om Neil, Abby och deras gemensamma sorg.
Jag måste tillstå att zombierna är rätt coola. De rör sig dessutom på ett unikt sätt och jag funderar på om de spelas av akrobater och ormmänniskor, de böjer och bänder sina kroppar på bisarra sätt. Filmens zombieattacker är helt okej – men de är alldeles för få.
Filmfotot är bra, Billy Burke är, som jag nämnde, bra, men det här blir aldrig spännande eller engagerande, det är bara tråkigt, och den oväntade twisten på slutet gör att resan dit känns rätt meningslös.
I eftertexterna påpekas det, flera gånger till och med, att inga zombies skadades under inspelningen. Motivet på filmaffischen återfinns inte i själva filmen.
Till sist vill jag återigen påpeka att jag nu lagt till en rejäl, fläskig knapp i spalten längst till höger (eller långt ner på en mobilskärm) som du kan använda dig av för att gratis och enkelt prenumerera på TOPPRAFFEL! Så, om du inte redan gjort det, se till att prenumerera på en gång. Jag lär upprepa detta budskap några gånger i den närmaste framtiden, åtminstone tills jag kommit upp i ett anständigt antal prenumeranter.

Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.