Netflix: Brick

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär, denna gång på en tysk science fiction-thriller med manus och regi av Philip Koch, som tidigare bland annat skrivit manus till 60 MINUTER.

Det var den här filmen jag åsyftade i min recension av ZIAM, BRICK dök först inte upp bland de nya filmerna i mitt Netflixflöde. Det händer för jämnan, tycker jag – att Netflixproduktioner göms undan när de har premiär, trots att jag i förväg markerat dem som intressanta. Först ett par dagar senare brukar det komma ett meddelande om att den eller den filmen nu streamas på Netflix.

BRICK tillhör en genre jag är väldigt svag för: till synes organiska byggnader, städer, platser. Döda ting som verkar leva. Stora, svårförklarliga mysterier. Jag tänker bland annat på ”Les Cités Obscures”; en svit seriealbum om mystiska städer, av Benoît Peeters och François Schuiten, jag tänker på Alex Proyas’ film DARK CITY (som jag såg om nyligen, den var inte så bra som jag mindes den), och jag tänker på Marc Caros och Jean-Pierre Jeunets DE FÖRLORADE BARNENS STAD, med mera.

BRICK handlar om Tim (Matthias Schweighöfer från ARMY OF THE DEAD, ARMY OF THIEVES och HEART OF STONE) och Liv (Ruby O Fee, som också var med i ARMY OF THIEVES) som ska separera. De bråkar och när Liv packat sin väska för att lämna lägenheten visar sig detta vara omöjligt. Hon öppnar ytterdörren – och möts av en grå mur gjord av ett okänt material. Även samtliga fönster är igenmurade. Vad har hänt? Är det ett skämt? Hur har någon lyckats mura in dem utan att de märkt något?

Det går inte att slå hål på muren, vilken dessutom visar sig vara magnetisk. De försöker ringa efter hjälp, men muren blockerar både mobilsignal och internet. Istället slår Tim och Liv in väggen till grannlägenheten, där de hittar paret Ana (Salber Lee Williams) och Marvin (Frederick Lau från VICTORIA), som tillfälligt hyrt lägenheten. Marvin är instabil och oberäknelig. Ana och Marvin vet förstås inte heller hur de ska komma ut ur huset. Liv berättar att det i källaren påstås finnas en gömd tunnel från andra världskriget, den leder ut från byggnaden. För att komma dit måste de bryta upp golvet, och sedan fortsätta ner genom lägenheterna under dem.

Först hamnar de hos en beväpnad gammal farbror och dennes barnbarn. Sedan hamnar de hos en hotfull kille som har ett lik i lägenheten.

BRICK känns lite grann som ett avsnitt av THE TWILIGHT ZONE som dragits ut till 100 minuter. Kanske hade filmen funkat bättre om den vore 30 eller 50 minuter istället, det finns en del dödkött i Kochs film. Men jag gillar den ändå. Det här är ett intressant mysterium. Jag sätt länge och tänkte att det här säkert är en sådan där film som liksom bara slutar utan att vi får någon förklaring, eftersom filmskaparna helt enkelt inte kommit på någon förklaring. Det finns ju en hel del sådana filmer, ett mysterium så stort och invecklat att det inte går att komma med en vettig förklaring, och det är lika irriterande varje gång. Men Philip Koch överraskar på den fronten, vi får faktiskt en förklaring. Filmens sista bilder är magnifika.

Estetiskt ser BRICK, som är inspelad i Tjeckien, till större delen ut som en ganska typisk TV-film. Det är inga större extravaganser. Men det behövs inte mer i det här fallet. Filmen är ett kammardrama – i flera våningar. Jag hade inte tråkigt när jag såg BRICK.

Till sist vill jag återigen påpeka att jag nu lagt till en rejäl, fläskig knapp i spalten längst till höger (eller långt ner på en mobilskärm) som du kan använda dig av för att gratis och enkelt prenumerera på TOPPRAFFEL! Så, om du inte redan gjort det, se till att prenumerera på en gång. Jag lär upprepa detta budskap några gånger i den närmaste framtiden, åtminstone tills jag kommit upp i ett anständigt antal prenumeranter.