Netflix: Ziam

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär, denna gång på en thailändsk Muay Thai-zombiefilm.

Det var den här filmen jag tänkte se häromdagen och som då av någon anledning inte gick att spela upp, vilket innebar att jag såg MADEA’S DESTINATION WEDDING istället. Jag ser att ZIAM hade premiär redan den nionde juli, men det missade jag helt, filmen dök inte upp bland nyheterna i mitt flöde, något som även gäller en annan premiär jag lär recensera inom kort.

Fram till 1939 kallades Thailand Siam. Det är detta namn filmtiteln anspelar på. Eftersom filmen handlar om en zombieepidemi, har s:et bytts ut mot ett z – Ziam.

Jag brukar ofta klaga på zombiefilmer här på TOPPRAFFEL! – de är för likartade, de är för tjatiga, de är för ointressanta. Handlingen i ZIAM, i regi av Kulp Kaljareuk, är inte mycket att skriva hem om, den är riktigt tunn, och rollfigurerna är inte speciellt välutvecklade. Inga av dem presenteras närmare, många detaljer i storyn hoppas över, jag vet inte om jag blev riktigt klok på vad det egentligen gick ut på, varför allt hände. Det är möjligt att det förklarades under den minst sagt hetsiga inledningen, med snabba klipp och berättarröster; jag hällde upp ett glas öl då och missade ett par sekunder.

Men det spelar inte någon större roll om man inte vet vad allt går ut på, storyn är oväsentlig – den här filmen går mest ut på att visa en massa blodigt ultravåld. Och – ZIAM innehåller något andra zombiefilmer saknar: martial arts. Det här är en film för er som tycker att det är alldeles för lite kampsport i 28 YEARS LATER.

Prin Suparat spelar Sing, en före detta thaiboxare som är på väg till sin hemstad, där han ska träffa sin flickvän, Rin (Nuttanicha Dungwattanawanich), som arbetar på ett sjukhus. Välden Singh färdas genom är postapokalyptisk, den globala uppvärmningen har medfört en katastrof och folk svälter. Sing arbetar som chaufför åt en viss mr Vasu (Johnny Anfone), som befinner sig på sjukhuset, där hans svårt sjuka fru är inlagd. Vasu är en hjälte i Ziam, efter att han sett till att de svältande fått mat. Vasu försöker bota hustrun med något slags mystisk fisklever.

Den väna dr Rin får grava problem på sjukhuset. En man som äter fisklevern, vilken påstås vara ofarlig, förvandlas plötsligt till något slags muterad, människoätande tosing, och de han biter smittas och förvandlas de också – låt oss kalla dessa varelser zombies, även om de inte riktigt är sådana. Militärer sätter sjukhuset i karantän, folk som försöker ta sig ut skjuts ner. Mr Vasu och hans fru anses vara viktiga och soldater ska ta sig in och hämta dem.

Singh anländer till sjukhuset där kaos råder. Det finns bara en sak att göra under sökandet efter Rin: slå på zombies. Eller sparka på zombies. Stampa på zombies. Ibland konfronteras Singh även med illasinnade soldater, som måste få sig en spark i huvudet de med. Singh träffar på en jobbig liten pojke hann räddar livet på och som han måste ta hand om under resten av filmen. Soldaterna placerar ut bomber i sjukhuset som kommer att brisera efter 30 minuter och rasera hela kåken.

Det här är en sådan där film där folk gör dumma saker för att handlingen ska bli spännande. De blir plötsligt handlingsförlamade när de verkligen behöver fly eller slåss; Singh och Rin tittar tårögt på varandra medan zombierna närmar sig. Rin gömmer sig och gråter hysteriskt en lång stund medan zombierna närmar sig. Den lille pojken flyr från Singh eftersom han vill vara med sin zombifierade morsa – medan zombierna närmar sig. Slutscenerna är aningen oklara och lite svåra att köpa.

Men. Trots alla dessa anmärkningar tycker jag ändå att ZIAM är rätt okej. Makeup-effekterna är bra, specialeffekterna är bra. Det här är en jävligt blodig film, köttslamsor och kroppsdelar flyger omkring, golvet är täckt av blod, folk har sig och fajtas och kickar. Att filmen inte är speciellt originell, bortsett från att den innehåller Muay Thai, kan jag ta. Vi har sett allt förut, men filmen är inte lika tråkig som sådana här filmer brukar vara. Det skulle inte förvåna mig om det kommer en uppföljare.

Till sist vill jag återigen påpeka att jag nu lagt till en rejäl, fläskig knapp i spalten längst till höger (eller långt ner på en mobilskärm) som du kan använda dig av för att gratis och enkelt prenumerera på TOPPRAFFEL! Så, om du inte redan gjort det, se till att prenumerera på en gång. Jag lär upprepa detta budskap några gånger i den närmaste framtiden, åtminstone tills jag kommit upp i ett anständigt antal prenumeranter.