Bio: The Phoenician Scheme

Foton copyright (c) UIP Sweden

Wes Anderson.

Tja, jag gillar hans efternamn, men i övrigt har jag, som säkert är bekant, svårt för Wes Anderson. Jag brukar säga att hans filmer känns som barnfilmer för vuxna. Pretentiöst tams. Väldigt snygga filmer, med fantastiskt filmfoto och utsökt scenografi, men med teatraliskt skådespeleri, och det mesta i filmerna känns sökt och krystat.

THE PHOENICAN SCHEME premiärvisades i Cannes alldeles nyligen, filmen går upp på bio i Sverige redan nu, och det här måste nog vara det sämsta jag sett av Wes Anderson. Jag noterar att en del av någon anledning verkar gilla filmen, men jag tror att de ljuger. Den här var svår att sitta igenom.

THE PHOENICAN SCHEME handlar om … någonting. Det är lite oklart vad. Benicio Del Toro spelar Zsa-zsa Korda, som är något slags affärsman alla vill döda. Han är en av de rikaste i Europa och råkar ständigt ut för mordförsök, bland annat överlever han en lång rad flygplansolyckor.

Zsa-zsa har en dotter, Liesl (Mia Threapleton), som är novis; hon ska bli nunna, och han är ett helt gäng unga söner,varav en skjuter armborst. Zsa-zsa har ett antal skokartonger som innehåller olika affärsplaner, eller vad det nu var. Michael Cera spelar hans norske sekreterare Bjorn. De reser världen runt för att förverkliga affärerna. De träffar på en massa konstiga typer. Tom Hanks och Bryan Cranston spelar Leland och Reagan, två amerikaner som vill spela basket om en deal, medan Bjorn och Liesl dricker öl. Willem Dafoe, F Murray Abraham med flera dyker upp i religiösa drömsscener (?), Bill Murray spelar Gud, Scarlett Johansson medverkar i ett fåtal scener, och Benedict Cumberbatch spelar farbror Nubar, en argsint man med stort skägg.

Allt berättas i ett rasande tempo, det går alldeles för snabbt undan, om man inte koncentrerar sig till det yttersta är det omöjligt att hänga med, det är stökigt och påfrestande, och det blir något alldeles enormt tröttsamt. Slutet är riktigt märkligt. Jag tror att det här ska vara en komedi, men ingenting alls är roligt – på pressvisningen i Göteborg skrattade ingen, inte en enda gång hördes ett skratt eller fniss. En i publiken somnade ganska omgående.

Visst är filmen snygg. Det här är bitvis otroligt snyggt. Ett tag övervägde jag att sätta ett högre betyg enbart för att filmen är tjusig att titta på – men efter att ha funderat på det låter jag bli.

Jag tycker att det här är en förhållandevis hemsk film, den är svårtittad. Otroligt teatralisk, ingenting känns naturligt, dialogen är, som alltid, konstig, det är pretentiöst, och det är tramsigt. Tramshumor förklätt till konst. Jag blev nästan förbannad på filmjäveln.

Det vore intressant att se en film där Wes Anderson enbart står för scenografin, för det estetiska. Jag kan tänka mig att en lite mer traditionell deckare eller thriller hade kunnat bli häftig om den såg ut så här. Eller en komedi som är rolig.