Blu-ray: The Inglorious Bastards

THE INGLORIOUS BASTARDS (Studio S Entertainment)

Statens Biografbyrå förbjöd Enzo G Castellaris krigsraffel THE INGLORIOUS BASTARDS från 1978 för biovisning i Sverige – inte bara en, utan två gånger. Den andra gången hade distributören själv klippt bort ett helt gäng minuter, men det hjälpte inte. Censorerna tyckte att filmen var förråande och skadligt upphetsande, vem vet vad som kunde inträffa om vuxna, svenska människor skulle tillåtits att se denna film?

Det är ju inte utan att man undrar vad fan Biografbyrån tänkte på – och vad de tänkte med. Inte bara vad gäller denna film, utan rent allmänt. THE INGLORIOUS BASTARDS är en tjoflöjtfilm som känns gjord för tolvåringar. Eller åtminstone fjortonåringar. Och femtiosjuåringar.

Att filmen totalförbjudits för biovisning hindrade inte VTC från att släppa den på hyrvideo i början av 80-talet. Den släpptes åtminstone två gånger, den ena gången med guldomslag och en gång med titeln BASTARDS. Jag hade ett exemplar av denna gamla hyrfilm, jag minns en gång när jag och en kompis satt hemma hos mig och drack kaffe eller sprit och tittade på filmen, min kompis hade aldrig sett den. Vi skrattade glatt, i synnerhet när det i den svenska texten i en scen mot slutet stod ”Titta! Officerarna trillar av tåget!”.

Får några år sedan släppte Studio S Entertainment THE INGLORIOUS BASTARDS på DVD, jag recenserade inte den då, men nu har vi fått den på Blu-ray.

THE INGLORIOUS BASTARDS är vad Quentin Tarantino kallar en Guys on a mission-film. Det här är en extremt fartfylld och smått vansinnig historia om ett gäng amerikanska krigsfångar i Frankrike, de är ett patrask som hålls fångna av den amerikanska armén, inte tyskarna. När de ska skickas iväg till ett straffläger attackeras konvojen och i tumultet som uppstår rymmer bastarderna.

Våra kriminella, men käcka, vitsande och hjältemodiga huvudpersoner drar runt på den franska landsbygden och pangar tyskar när andan faller på. Men så en dag skjuter de ner ett gäng tyska soldater som visar sig vara amerikaner – de var amerikanska soldater på hemligt uppdrag. Rättrådiga som bastarderna är, tar de över uppdraget, som går ut på att stoppa en tysk domedagsmaskin som fraktas på ett tåg.

Ledaren för bastarderna spelas av Dragspels-Lolas son, Bo Svenson från Göteborg. Han hade då gjort sig ett namn som actionstjärna i Hollywood. THE INGLORIOUS BASTARDS var hans första italienska film, eller en av de första. Det samma gäller filmens andra stjärna, Fred Williamson, som fick en lång karriär i italienska B-filmer efter att de amerikanska blaxploitationvågen ebbat ut. Gängets brudjagare spelas av Peter Hooten, som samma år; 1978, gestaltade Marvelhjälten dr Strange i TV-filmen DR. STRANGE. Hooten var en rätt sympatisk skådespelare, men han fick inte mycket till karriär eftersom han var öppet homosexuell. Michael Pergolani, som spelar en långhårig knasboll, var visst en brittisk DJ. Ian Bannen gör en amerikansk officer och tysken Raimund Harmstorf, populär efter TV-serien TSARENS KURIR, har en roll som hjälpsam tysk.

Stora delar av den här filmen liknar TOP SECRET! – Val Kilmer-komedin, alltså. Jag gissar att Zucker, Zucker & Abrahams medvetet parodierar THE INGLORIOUS BASTARDS. Flera scener är nästan identiska, som när bastarderna tar sig in på ett slott, och en rafflande motorcykeljakt. Då hör det till saken att Castellaris film är parodisk till att börja med. Det är fullkomligt omöjligt att ta THE INGLORIOUS BASTARDS på allvar! Ja, om man nu inte jobbade på Statens Biografbyrå 1978.

Det pangas hejvilt i den här filmen. (Anti)hjältarna behöver knappt sikta för att pricka tyskar. Ibland kastar de bara iväg en granat över axeln och har sådant flyt att de lyckas spränga några fiender på kuppen. Fred Williamson verkar ha jättekul i sin roll, ibland ser det ut som om han låtsas vara med i en animerad Looney Tunes-film.

Det här är förstås en B-film, men den är förhållandevis påkostad och ser dyrare ut än den är, eftersom filmskaparna visste hur de skulle placera pengarna, och filma så att allting såg större och dyrare ut. Här finns en hel del modellbyggen som sprängs i luften – och sådant ser alltid bättre ut än dagens datoranimerade miljöer och explosioner.

THE INGLORIOUS BASTARDS är en av de mest underhållande actionfilmer som gjorts – och nej, Quentin Tarantinos INGLOURIOUS BASTERDS har inte speciellt mycket med den att göra, mer än att vara allmän inspiration. Tarantinos film är ingen nyinspelning, han har bara gjort en film i samma genre och gett den en snarlik titel.

Det finns en hel del bra bonusmaterial på den här Blu-ray-utgåvan. Här finns en dokumentär om filmen som är hela en timme och 15 minuter lång, här pratar bland annat Bo Svenson och Fred Williamson om inspelningen, här finns en intervju med Enzo G Castellari, och en 51-minuter lång intervju med den nu döde kompositören Francesco De Masi, som pratar om sin karriär – den sistnämnda hade jag sett tidigare, så jag antar att jag har den på en annan Blu-ray med en film med musik av honom.

Självklart måste du köpa THE INGLORIOUS BASTARDS och ställa den i din Guys on a mission-hylla. Mest ingloriös är du om du klickar HÄR och beställer den från Ginza (de är inga bastarder), då stöttar du även TOPPRAFFEL! – fast stötta TOPPRAFFEL! kan du göra även utan att köpa den här filmen, det är bara att klicka på Buy Me A Coffee eller något av de andra alternativen härintill.