Bio: The Penguin Lessons

Foton copyright (c) Scanbox

En pingvinfilm med Steve Coogan och Björn Gustafsson, kan det vara något?

Björn Gustafsson? Från Göteborg? Är han med i en Steve Coogan-film? Inte nog med det, han har en av huvudrollerna, han är tredje namnet i rollistan. Han spelar en finne – vilket förstås får mig att undra varför de inte anlitade en autentisk finne till rollen.

Peter Cattaneo, som gjorde ALLT ELLER INGET, har regisserat den här dramakomedin som är inspirerad av verkliga händelser. Den bygger på en bok av Tom Michell, som även är en av filmens producenter. I filmen spelas Michell av Coogan.

Det är 1976 och Tom Michell anländer till Argentina, där han ska undervisa i engelska på en flott skola där Jonathan Pryce spelar den strikte rektor Timbuk. Läget i Argentina är kaotiskt, kort efter att Michell ankommit till skolan sker en militärkupp, folk fängslas till höger och vänster. Michell är en cynisk kille, trött på det mesta och ointresserad av sitt jobb. De enda som är mer ointresserade är de stökiga eleverna. Till på köpet måste Michell dras med sin finske kollega Tapio, som inte bara är tråkig, han har inget sinne för humor.

När skolans elever skickas hem på grund av de eskalerande våldsamheterna, passar Michell och Tapio på att åka till Uruguay för att ragga brudar. Michell hittar en fantastiskt tjusig kvinna han spenderar en natt med, de tar en strandpromenad och råkar då se en massa döda pingviner inkletade i olja efter ett utsläpp. En pingvin lever och kvinnan kräver att de ska rädda den. Motvilligt tar Michell pingvinen med sig till hotellrummet, där de rengör den.

Diverse omständigheter leder till att Michell tvingas ta pingvinen med sig tillbaka till skolan i Argentina, där han måste hålla den gömd, eftersom husdjur inte är välkomna. Hans försök att göra sig av med fågeln misslyckas. Han tar pingvinen med sig till klassrummet, där den blir något slags maskot; eleverna älskar den och de presterar bättre på lektionerna.

Den första halvan av THE PENGUIN LESSONS är riktigt bra och väldigt rolig. Steve Coogan är väldigt mycket Steve Coogan, han är cynisk på ett sätt jag kan relatera till. Denna första hälft känns lite grann som något John Cleese och Michael Palin hade kunnat göra för 40-45 år sedan.

Filmens andra hälft utvecklar sig till något slags pingvinversion av DÖDA POETERS SÄLLSKAP. Det blir lite sentimentalt och uppbyggligt, Tom Michell mjuknar upp, vi får veta varför han är så cynisk, och han blir en bättre människa. Jag tycker att det hade varit mycket roligare om han fortsatte att vara cynisk och sarkastisk. Filmen blir också mycket allvarligare, med de ständiga hoten från de mustaschprydda soldaterna som patrullerar på gatorna, alltfler arresteras, däribland några av filmens huvudpersoner.

Som helhet är dock det här en trevlig och småmysig film med flera roliga scener. Pingvinen spelas av ett flertal riktiga pingviner, det handlar alltså inte om en datoranimerad pingvin eller en mekanisk docka. Sist i filmen får vi se en autentisk smalfilm i vilken den verkliga pingvinen, den riktige Tom Michells pingvin, simmar i skolans simbassäng.

För övrigt publiceras detta på min födelsedag. Vad trevligt, tänker ni och undrar vad jag önskar mig. Tja, nu när kaffet har gått upp så förbannat, vill jag gärna ha kaffe, TOPPRAFFEL! drivs med kaffe – här till höger (om ni läser på en datamaskin, härunder om ni läser på mobilen) kan man klicka på ”Buy Me A Coffee” och stötta både TOPPRAFFEL! (utgifterna ökar ständigt) och min kaffekonsumtion. Bäst är det dock att scanna den där QR-koden till PayPal, men det funkar väl bara om man använder sin dator.