Netflix: Demon City

Foton copyright (c) Netflix

I förrgår tog jag mig samman och tittade på den indonesiska Netflixfilmen THE SHADOW STRAYS, vilken hade premiär i höstas. Jag hade tänkt se- och recensera den när den hade premiär, men eftersom den är två timmar och 25 minuter sköt jag på det. Det är inte alltid jag orkar se så långa filmer. THE SHADOW STRAYS är hyfsad, det är en extremt våldsam och blodig actionfilm – men den är ungefär 45 minuter för lång, det blir segt och tjatigt med allt oändligt slaktande i kombination med en inte alltför engagerande story.

Den japanska DEMON CITY, som bygger på en manga av Masamichi Kawabe och som hade premiär igår, är lika våldsam, om inte ännu mer våldsam, men den är ungefär 40 minuter kortare än THE SHADOW STRAYS och funkar därför bättre. Den har även en lite mer engagerande story.

Seiji Tanaka har regisserat den här filmen om Sakata (Tôma Ikuta), en före detta yrkesmördare. Efter att ha avslutat sitt sista uppdrag, vilket vi får se i den drygt kvartslånga prologen, återvänder han hem till sin fru och lilla dotter. Han säger att han nu ska skaffa sig ett vanligt jobb. Så blir det förstås inte. Ett gäng maskerade och osannolikt grymma gangsters kliver in i bostaden. De skjuter ihjäl Sanakas fru och dotter, och innan de går skjuter de även Sanaka i huvudet.

Det visar sig dock att Sanaka överlevde. Han ligger i koma i tolv. Plötsligt vaknar han upp, som Steven Seagal i HARD TO KILL, detta sker just som några illasinnade skurkar ska ta död på honom i sjukhussängen där han ligger.

Sanaka verkar vara besatt av en demon. Nu jävlar ska han hämnas. Inte nog med det – hans lilla dotter blev inte alls ihjälskjuten. En av gangstrarna tog hand om henne, hon växte upp hos honom. Så, nu ska Sanaka döda alla horder av skurkar och hämta hem flickan.

Blodet rinner i floder när Sanaka går loss på packet. Kroppdelar flyger åt alla håll. Striderna är väldigt välkoreograferade, det är rätt mycket JOHN WICK över det här. Filmfotot är bra. Det är rappt berättat och hinner aldrig bli segt och tråkigt. Är man ute efter 106 minuter sadistisk vansinnesaction är den här filmen rätt val.

Det är mycket distade gitarrer på soundtracket under stridsscenerna och filmens musikaliska ledmotiv låter nästan exakt som ”Babymetal Death”, fast utan sång – jag undrar om detta är ett medvetet drag eller en slump.

DEMON CITY är en av de bättre actionfilmerna som haft premiär på Netflix den senaste tiden. Det skulle inte förvåna mig om det kommer en uppföljare.