Netflix: Back in Action

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på en amerikansk actionkomedi i regi av Seth Gordon, som också varit med och skrivit manus.

BACK IN ACTION heter en actionfilm från 1994 med Billy Blanks och Rowdy Roddy Piper. Den har förstås inget med denna nya film att göra. Seth Gordons film, som spelades in mellan hösten 2022 och våren 2023, skulle haft premiär redan förra året, men blev framflyttad.

Cameron Diaz drog sig tillbaka från skådespeleriet 2014 – men nu har hon gjort comeback med den här filmen. Det är inte utan att jag undrar varför? Varför valde hon att medverka i BACK IN ACTION? Vad var det som lockade? Hade hennes pengar tagit slut?

Spionkomedin BACK IN ACTION är ingen bra film. Tvärtom, det här är en riktigt dålig film. Liksom fallet är med många av de här Netflixfilmerna ser den ut att ha kostat en hel del pengar. Den ser dessutom ut att vara helt och hållet tillverkad av plast, den ger intryck av att vara helt datorgenerad, manuset verkar vara datorgenererat – de har matat in ingredienserna i ett datorprogram, och ut kom den här filmjäveln.

Filmen inleds med en prolog som utspelar sig femton år tillbaka i tiden. Jamie Foxx och Cameron Diaz spelar CIA-agenterna Matt och Emily, de ser båda lite märkliga ut i ansiktet, så antagligen har man försökt föryngra dem, men om det är med smink eller dator vågar jag inte säga. De är kollegor, men har blivit förälskade i varandra, och nu är Emily gravid, vilket hon berättar för Matt medan de är ute på ett livsfarligt uppdrag, vilket slutar med en fajt ombord på ett flygplan, som slits i bitar och dimper i backen. Matt och Emily överlever, men kommer på att alla nu kommer att tro att de är döda, så det är ju ett utmärkt tillfälle att dra sig tillbaka för att bilda familj och leva ett nytt, anonymt liv.

Hopp till nutid, och Matt och Emily har två barn, Alice (McKenna Roberts) och Leo (Rylan Jackson). Barnen vet ingenting om föräldrarnas förflutna, det har inte varit några problem för dem att leva helt anonymt som en vanlig familj i en vanlig stad i USA. Matt och Emily är överbeskyddande och vakar över den tonåriga Alice som hökar, de läser hennes privata textmeddelanden, de spionerar på henne med kikare, och gör andra obehagliga saker. När Alice smiter iväg och går på nattklubb följer Matt och Emily efter. Några killar inne på klubben kallar de forna agenterna för ”boomers”, så Matt och Emily börjar slåss killarna, de filmas, hamnar på YouTube, och filmens skurkar får då reda på att agenterna fortfarande är i livet. Skurkarna är ute efter en McGuffin från prologon, som Matt visar sig ha behållit och sedan gömt.

Drivor av vilt skjutande skurkar dyker upp och familjen måste fly. De åker till England, där de ska bo hos Emilys mor, som alla trodde var död – Emily har sagt upp kontakten med morsan, som visar sig vara en före detta MI6-agent och som spelas av Glenn Close. Det är inte utan att jag undrar varför de inte anlitade en brittisk skådespelerska för att göra rollen.

De bor på ett stort, allt annat än anonymt gods på landet, och skurkarna hittar dem förstås, det figurerar dubbelagenter, det blir vilda jakter och fajting och skottlossning, och i den allra sista scenen ges det en vink om att det kan komma en uppföljare. Skurkarna har flera chanser att döda Matt och Emily, men låter bli, bara för att filmen inte ska sluta halvvägs in.

BACK IN ACTION är en ytterst tråkig film. Det är en särdeles ooriginell film. Vi har sett allt förr, vi har sett bättre versioner av det här. I stort sett ingenting i filmen är roligt. Det är tjatigt. Jag satt bokstavligt talat och gäspade under actionscenerna. Allting är oinspirerat, ingenting sticker ut. Allting går på rutin.

När slutuppgörelsen inleddes tänkte jag att nu är det snart slut, men jag tittade på klockan och insåg att filmen skulle hålla på ytterligare 25 minuter. Visst, dessa 25 minuter inkluderar långa eftertexter och en märklig epilog med en fotbollsmatch som inte har någonting som helst att göra med det som skett tidigare, mer än att det vid ett tillfälle pratats kort om en match.

För att understryka hur gamla, mossiga och töntiga Matt och Emily är i ungdomarnas ögon, lyssnar de på Salt-N-Pepa.

Jag har inte sett filmen med Billy Blanks och Roddy Piper sedan den kom för 31 år sedan, men trots att det var en billig och skräpig B-film, kan jag tänka mig att den är ohyggligt mycket roligare och mer underhållande än Seth Gordons orgie i slätstruken action-tristess.