TOPPRAFFEL! önskar god jul med bonusrecensioner

Foton copyright (c) Disney, 20th Century, Warner, Sony, SF Studios

Det är julafton, gott folk! Ja, inte nu när jag skriver detta, det gör jag i förväg, jag menar, hur skulle det se ut om jag satt och skrev detta på julafton? Då ska man ju istället skriva insändare till lokaltidningen och klaga på att Scooby-Doo inte längre visas på julmorgnarna. Det är väl 45 år sedan Scooby-Doo visades i juletid, men det spelar ingen roll. Så:

GOD JUL PÅ ER, ALLA TROGNA OCH OTROGNA LÄSARE!

… Men i år tänkte jag inte nöja mig med att bara önska er god jul. Jag tar även och fläskar på med en liten julklapp: ett gäng bonusrecensioner.

Som bekant recenserar jag inte längre allt som går upp på bio, vilket jag ju gjorde för ett antal år sedan. Dels för att jag inte har tid att se allt, dels för att jag faktiskt inte vill se allt, och dels för att en hel del inte pressvisas här i Göteborg. Det är nu flera år sedan Disney/Fox/Marvel slutade att pressvisa filmer utanför Stockholm. Sedan kan det förstås även hända att jag varit bortrest när en film hade premiär, eller så har jag varit sjuk.

Många filmer har jag sett i efterhand. Jag gick igenom en lista på årets biopremiärer för att kolla vilka filmer jag sett i efterhand. Det är bland annat nedanstående. Således kommer här, i bokstavsordning, några kortrecensioner:

ALIEN: ROMULUS

Den här filmen hade jag vissa förväntningar på. Den gick väldigt bra på bio, folk verkade verkligen gilla den, och den är regisserad av Fede Alvarez, som gjorde nyinspelningen av EVIL DEAD samt DON’T BREATHE. Dessutom var Ridley Scotts två senaste ALIEN-filmer; PROMETHEUS och ALIEN: COVENANT, så pass kassa att jag tänkte att det inte går att göra något som är sämre.

… Så såg jag då ALIEN: ROMULUS – och den var ju inte bra. Alls. Varför gillade folk det här? Huvudpersonerna är ett gäng trista ynglingar jag inte bryr mig ett dugg om. Manuset känns som ett omtugg av de tidigare filmerna. Det är bara tråkigt och ospännande, och lite fult och plastigt som så många filmer är nuförtiden. Helhetsintrycket dras ner rejält i den sista akten, som bland annat innehåller en allt annat än övertygande deep fake-version av Ian Holms android från den första filmen i serien. En osannolikt dum idé.

A QUIET PLACE: DAY ONE

Jag är ingen större anhängare av de första A QUIET PLACE-filmerna. Det är ganska dumma filmer om folk som beter sig dumt för att spänning ska uppstå. Jag trodde att denna tredje film skulle skildra vad som hände den första dagen och att vi skulle få lite mer information om de attackerande rymdvarelserna. Men titeln ljuger. Filmen handlar inte om den första dagen. Den verkar utspela sig under en längre tid.

Handlingen utspelas i New York och visst ser det maffigt ut när staden går under när rymdvarelserna attackerar. Men det är allt. Det här är bara segt, tråkigt och dumt. Hjältinnan är svårt sjuk i cancer (gissar jag att det är), vilket märkligt nog inte tillför något.

Katten var bäst, och då är jag inte ens en sådan som gillar katter.

BEETLEJUICE BEETLEJUICE

Häromåret såg jag om BEETLEJUICE, jag hade inte sett den sedan premiären 1988. Jag kom inte ihåg speciellt mycket av den, mer än att jag inte tyckte att den var speciellt bra. När jag såg om den tyckte jag fortfarande inte att den var speciellt bra, Michael Keaton är mest irriterande som titelfiguren, och det är alldeles för stökigt och högljutt för att jag ska gilla det.

Den senkomna uppföljaren BEETLEJUICE BEETLEJUICE tyckte jag var bättre än jag förväntat mig. Manuset känns lite ofärdigt, här finns en del inslag som aldrig riktigt utvecklas, och några datoranimerade effekter är i fulaste laget, men jag gillade de medverkande skådespelarna och jag tyckte att det hela var förhållandevis trivsamt. Det är är en av Tim Burtons bättre filmer från de senaste åren. Eller decennierna.

DEADPOOL & WOLVERINE

Ännu en besvikelse. Jag gillade de två första DEADPOOL-filmerna. Denna tredje film blev en enorm succé på bio och folk älskade den. Dessutom skröt Disney med att det är deras första superhjältefilm som fått åldersgränsen ”R”, det vill säga barnförbjuden i USA, beroende på våld och svordomar.

Första akten är jättekul, andra akten känns mest krystad, när en massa Marvelfigurer ska pressas in, och under sista akten blir det en ”vanlig” Marvelfilm och rätt tråkigt. Att ännu en gång låta det handla om multiverse var en dum idé. Disney och MCU har en tendens att urholka koncept och ta fram det sämsta hos regissörer. Sam Raimis kanske sämsta film är den där hopplösa Dr Strange-filmen han gjorde för MCU, det kändes som om MCU gjorde allt för att det inte skulle kännas som en Sam Raimi-film. Och nu har de gjort samma sak med Deadpool. Min trea i betyg är tveksam.

THE FIRST OMEN

THE FIRST OMEN överraskade mig verkligen! Detta är den femte OMEN-filmen, den sjätte om vi räknar in nyinspelningen från 2006 av den första filmen, vilket vi inte gör. OMEN IV: THE AWAKENING var en TV-film som kom 1991 – varför väcka liv i filmserien 33 år senare?

Det här är en prequel till den första filmen från 1976. Vi får veta varifrån barnet Gregory Peck adopterade – Antikrist, alltså – kom. Det handlar om nunnor – och det här är riktigt bra. Det här är den bästa OMEN-filmen sedan den första, vilket väl inget hade kunnat gissa. Delar av filmen är inspelade i Villa Parisi i Rom, där även delar av IMMACULATE spelades in – IMMACULATE var årets andra skräckfilm om nunnor, även den var bra. Kanske var THE FIRST OMEN lite för lik IMMACULATE, kanske var två likartade nunnefilmer på kort tid en nunnefilm för mycket, ingen av filmerna gick bra på bio. Villa Parisi är förstås mest känd som kåken där Andrea Bianchis BURIAL GROUND är inspelad.

KINGDOM OF THE PLANET OF THE APES

Ännu en film som blev en stor framgång på bio – ännu en film som får mig att undra om folk är från vettet. Jag är förstås en fan av den ursprungliga APORNAS PLANET-serien. Visst, den sista filmen i serien, SLAGET OM APORNAS PLANET, är i svagaste laget, men den är underhållande och aldrig tråkig. Jag gillade även de första filmerna i den här nya filmserien.

… Men alltså. Den här fjärde filmen. Vaffan var det här? Jag tyckte att det var plågsamt att sitta igenom denna evighetslånga, sega film – som mest såg ut som något slags tecknad film. Nästan allting är datoranimerat. Allting ser plastigt ut. De första filmerna i den ursprungliga filmserien handlade om människor som hamnade i den här märkliga apvärlden. Det var intressant och spännande. I denna nya film är huvudpersonerna datoranimerade apor. Och det är bara trist. Det är inte ens karaktärsskådespelare i apdräkter.

Slutet var väl ganska okej, men det tog en evighet att komma dit.

MADAME WEB

En av årets mest utskällda filmer. En av Sonys Spindelmannenfilmer utan Spindelmannen. Är MADAME WEB så dålig som det påstås?

Ja.

Det här är bara en märklig film. En osammanhängande historia, en film som är uppenbart ofärdig. Stora delar av dialogen är är eftersynkad – vilket är synligt, eftersom munrörelserna inte stämmer. Jag förstod inte riktigt vad filmen handlar om, men det verkar inte de medverkande heller ha gjort.

SATURDAY NIGHT

I början av 1990-talet visade MTV avsnitt av Saturday Night Live varje dag, de varvade de klassiska 70-talsavsnitten med de nya med Mike Myers och de andra. Jag tittade ofta på programmet, eftersom jag för 30 år sedan nästan alltid hade på MTV. Men i övrigt har jag ingen större relation till Saturday Night Live; en företeelse som känns rätt amerikansk.

Jason Reitman har gjort en film om den kväll 1975 då det första avsnittet av programmet sändes. Rättare sagt: Reitman har inte gjort en film om den kvällen. Det allra mesta i den här komedin är nämligen påhittat. Nästan ingenting av det vi ser i filmen skedde i verkligheten.

SATURDAY NIGHT består av skådespelare som gestaltar andra skådespelare. Folk är utklädda till Chevy Chase, Dan Aykroyd och de andra, och försöker bete sig som dessa. De flesta liknar inte alls de personer de ska föreställa. Om man inte känner till Saturday Night Live och de som medverkade på 70-talet blir den här filmen obegriplig.

Reitman har gjort en film som mest består av att folk skriker och är hysteriska i knappt två timmar. Det är ganska påfrestande och inte alls speciellt roligt.

TRAP

Ibland undrar jag varför M Night Shyamalan tillåts fortsätta att göra film. Filmer som går upp på bio. I stort sett allt han gör är erbarmligt. Uselt. Förklaringen är förstås att hans filmer fortsätter att dra in pengar. Filmerna är inte jättedyra och går därför med vinst.

Årets film är en av Shyamalans sämsta. Det här är en hopplös och ologisk historia med Josh Hartnett som schysst familjefar och seriemördare. Fast mest är filmen ett försök att lansera Shyamalans dotter Saleka Shyamalan som popsångerska. TRAP innehåller ett flertal sånger som framförs av Saleka, eftersom större delen av filmen utspelar sig på en konsert med henne. Efter ett tag övertar hon plötsligt huvudrollen – och hon är en riktigt dålig skådespelerska.

TRAP är en sensationellt dum film – med riktigt vissna poplåtar som utfyllnad. Usch.