Blu-ray: Släpp fångarne loss – det är vår!

SLÄPP FÅNGARNE LOSS – DET ÄR VÅR! (Studio S Entertainment)

I min recension av ÄPPELKRIGET skrev jag att Tage Danielsson ofta framstod som rätt naiv och barnslig. Naiviteten drevs kanske till sin spets i SLÄPP FÅNGARNE LOSS – DET ÄR VÅR!, en ”familjefars” om fångvården. Det här är en film jag har rätt svårt för.

Tage Danielsson har utgått från Birger Sjöbergs ”Fridas visor” och Lena Nyman spelar Frida, som bor tillsammans med sin namnlöse kompis, spelad av Tage själv. Tage är lång, Lena är kort, så deras hus har en hög och en låg dörr, en stor och en liten säng, och så vidare.

Filmen inleds med en biljakt, Rolf Sohlman spelar en brottsling – det framgår inte vad han gjort – som jagas av ett flertal polisbilar. Han grips och sätts i fängelse utan att passera gå. Utanför fängelset sitter Frida och hennes vän, och Frida blir så arg att hon kan spricka för att folk sätts i fängelse. Det är omänskligt att sätta folk i fängelse, tycker Frida. Hennes vän har en något mer nyanserad syn på saken, och Frida håller med om att rånare och mördare förstås måste stoppas. Men Frida gillar inte poliser heller. Poliser är onödiga, utom de som är nödiga.

Gösta Ekman spelar fängelsedirektören, som tycker att fängelse är det bästa som finns, Hasse Alfredson gör fångvaktaren Erlandsson. Fångarna är alla glada och snälla.

När Frida och hennes vän kommer hem upptäcker de att någon har brutit sig in i huset och slagit sönder allt de äger. Det visar sig vara brottslingen Harald Hansson, spelad av Ernst-Hugo Järegård, som blir fruktansvärt arg ibland och förstör saker. Harald grips och sätts i fängelse, men Frida och hennes vän tycker då synd om honom och försöker få ut honom igen. För egentligen är han snäll. Egentligen är alla snälla. Bara de får baka kakor blir alla snälla och laglydiga. Dessutom har Harald och rådmannens (Georg Årlin) dotter (Margaretha Krook) blivit förälskade i varandra.

Rättegångar och annat existerar inte i den här filmen, polisen kör skurkarna direkt till fängelset, där fängelsedirektören glatt bestämmer vad han ska göra med dem och låser in dem.

SLÄPP FÅNGARNE LOSS – DET ÄR VÅR! är en färgglad film, den ser ut som en barnfilm; det är rätt mycket Pippi Långstrump över det här, och den berättas som barnfilm. Filmen innehåller en del slapstick, Gösta Ekman står förstås för det mesta av den varan, och här finns en del lustiga inslag. Janne Malmsjö är rolig som fången Professorn, som citerar ”Pygmalion”, Rune Gustafsson är den gitarrspelande fången Segovia, Kar de Mumma syns i bakgrunden, Gunnar Svensson har en polismössa som smälter, och ibland framförs sångnummer.

Själv är jag alldeles för cynisk för att ta till mig filmens budskap. Det är 2024 och jag tror inte gott om alla människor – vilket Tage Danielsson uppenbarligen gjorde. Filmen gick hem hos kritiker och publik när den kom 1975, men idag upplever jag den som lite irriterande i sin naivitet och med alla pekpinnar, den känns väldigt mycket som ett barnprogram från 70-talet – producerat främst för en vuxen målgrupp. Gravt kriminella våldsverkare och pundare lyser med sin frånvaro. Fängelsescenerna spelades in på då nyligen nedlagda Långholmen.

Extramaterialet består av samma timslånga dokumentär som ligger på de övriga Svenska Ord-filmerna, ett bildgalleri, trailers, och så medföljer ett 24-sidigt häfte med texter om Svenska Ords filmer.

Mina invändningar till trots vill du säkert köpa den här filmen ändå, du vill ju ha en komplett Svenska Ord-samling i din filmhylla i tryckimpregnerad furu. Du beställer den enklast genom att klicka HÄR. Jag bör påpeka att filmen inte släpps förrän den andra december.