Blu-ray: Äppelkriget

ÄPPELKRIGET (Studio S Entertainment)

ÄPPELKRIGET från 1971 är inte Svenska Ords tredje långfilm. 1968 kom nämligen I HUVET PÅ EN GAMMAL GUBBE, men den verkar vi få vänta på – om nu även den kommer att släppas på Blu-ray, vilket vi förstås hoppas att den gör. Jag har inte sett den sedan den visades på TV3 i början av 90-talet, men den kom visst senare på DVD.

ÄPPELKRIGET, återigen i regi av Tage Danielsson och med manus av Danielsson och Hasse Alfredson, är en film jag har en liten aning svårt för. Filmen innehåller ett par inslag som tillhör det bästa Hasse och Tage gjorde, men som helhet funkar det inte riktigt. Tage Danielsson var en intelligent och av allt att döma en väldigt snäll person, men han var även rätt naiv och ibland direkt barnslig; Hasse Alfredson hade en svärta och lynnighet som tilltalar mig, Tage saknade detta. Ibland känner jag att Tages naivitet blir en aning irriterande, framför allt i de senare filmerna. Irriterande är kanske fel ord, men här finns en del störande element. Samhällskritiken blir alldeles för övertydlig, det är för många pekpinnar och det är lika subtilt som ett demonstrationståg på första maj.

Satiren ÄPPELKRIGET innehåller inslag av magi och saga, och det är detta jag inte tycker funkar i filmen. Det här var den första film som Svenska Ord spelade in i Tomelilla med omnejd, här ligger den idylliska orten Änglamark, bebodd av ett gäng arketypiska skåningar, spelade av lokala förmågor, vilka jag tycker är skojiga kanske mest för att jag själv är från Skåne. I Änglamark bor även en hel del människor som inte är skåningar, med andra ord är det precis som på Österlen av idag.

Per Grundén spelar den schweiziske direktören Jean Volkswagner, som tänker bygga nöjesparken Deutschneyland där Änglamark ligger. Gösta Ekman spelar Volkswagners PR-kille Sten Wall. Änglamarks kommunalpolitiker och affärsinnehavare (Yvonne Lombard och Sten Kärrby spelar två av dem) är med på noterna, här ska göras stora pengar. Byborna är dock avigt inställda till påhittet, framför allt den stora släkten Lindberg, med Monica Zetterlund och Hasse Alfredson i spetsen.

Monica Zetterlunds rollfigur Anna Lindberg besitter magiska krafter och hälften av släkten Lindberg verkar bestå av övernaturliga väsen – till exempel spelar Birgitta Andersson något slags älva som heter Luft-Hanna Lindberg. Det är detta jag inte tycker funkar i filmen. Jag tycker mest att det är dumt och fånigt, handlingen övergår då och då till att bli ett lite misslyckat barnprogram. Scenerna med Nisse Ahlroth som jätten Gustav Lindberg är genant dåliga. Jo, jag vet, det är meningen att det här ska framstå som något slags sprudlande hyllning till fantasin, eller något i den stilen, men det funkar inte. Håkan Serners figur är bara konstig.

… Däremot är den sedelärande berättelsen om de tre bröderna Roy, Åke och Berhhard Lindberg (Max von Sydow, Martin Ljung och Tage Danielsson), vilken återges i filmen, otroligt rolig. Det är synd att Max von Sydow inte gjorde fler komedier.

Vi får även se Carl-Uno Sjöblom göra reklam för Pilner (”Så gott som pilsner”), Gunnar Svensson dyker upp som ”mannen med påsen” och utbrister ”Min sprit!” när hans påse försvinner, och Moltas Erikson gör kentauren Kent Aurén under ett par sekunder på slutet. På slutet får vi även se Evert Taube, som står för filmens musik.

En märklig grej jag upptäckte först nu när jag såg om ÄPPELKRIGET: mot slutet råkar en av handlingens elakingar illa ut i skogen och vinrankor klättrar upp över hans kropp medan vi hör det surrande ljudet av insekter. Vänta nu här – det här både ser ut- och låter som något ur THE EVIL DEAD! Sam Raimis film kom långt senare och Raimi har sannolikt inte sett ÄPPELKRIGET. Mot slutet får vi även höra Yvonne Lombard fälla repliken ”Bulle!”, vilket är lika roligt varje gång.

ÄPPELKRIGET är förstås ingen dålig film, den är munter och har en del kul inslag, men den är inte helt igenom lyckad. Per Waldvik spelar något slags ung hjälte, men han är så pass blek att jag inte kom ihåg honom förrän nu, när jag nästan skrivit klart den här texten.

Bland extramaterialet på denna utgåva hittar vi ett kort inslag ur TV-programmet Halvsju i vilket det rapporteras från filmens galapremiär, här finns åtta små teaser-trailers för filmen, ett bildgalleri, och dokumentären SVENSKA ORD I BILD OCH TAL, vilken även återfinns på de övriga Svenska Ord-utgåvorna från Studio S, med undantag för SVENSKA BILDER.

I vanlig ordning kan du beställa filmen genom att klicka HÄR, och då samtidigt stötta TOPPRAFFEL! och Pilner.


Upptäck mer från TOPPRAFFEL!

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

3 reaktioner till “Blu-ray: Äppelkriget

  1. Även biofilmen ”Lådan”, en rak inspelning av revyn, kom 1968. Av någon anledning – som jag antar har med rättigheter att göra – har just den revyn blivit styvmoderligt behandlad när det gäller DVD och dylikt. Den fanns inte med i DVD-boxen med Svenska Ords samlade (sic) revyer, trots att den som sagt är filmad, och jag tror inte den getts ut tillsammans med Svenskas Ords filmer heller (förutom bland de hyr-VHS som fanns ett tag på 1980-talet). Tråkigt, eftersom jag tycker det är en av deras bästa revyer. Men jag har för mig att den visats på SVT:s Öppet Arkiv under en kort tid.
    Vad gäller ”Äppelkriget” håller jag fullständigt med. Det finns ett antal genialiska sekvenser och replikskiften, men som helhet håller den inte riktigt måttet, i synnerhet inte jämfört med 60-talsfilmerna. Men jag är inte överdrivet förtjust i de efterföljande filmerna heller, vare sig de de gjorde tillsammans eller var för sig, och jag tycker nog ”Äppelkriget” är mer sevärd än dessa.
    Kanske var Tage Danielsson naiv och ”snäll” i vissa avseenden. Men hans böcker är i mina ögon bra mycket bättre än Hasses, delvis helt fantastiska, framför allt de han skrev på 60-talet men även de senare. Som ”Samlade dikter 1967-1967” och ”Mannen som slutade röka” (filmen är ganska platt i jämförelse). Och just ingenting av det Hasse gjort sedan Tages bortgång har tilltalat mig nämnvärt.

    Gilla

    1. Jag såg att ”Lådan” tydligen gick på bio, jag trodde det var en TV-produktion. Det är längesedan jag såg den, jag minns stämningen som lite obehaglig, med kallt, svartvitt foto och avsaknad av skratt.
      Jag minns att jag överraskades av Hasse och Tages böcker när jag läste dem som tonåring, av att Hasses böcker ofta var så mycket allvarligare än Tages.

      Gilla

  2. Varför jag fick heta ”luckye7c2f379fc” i min föregående kommentar förstår jag inte, jag är samma ”Spiring” som kommenterade under Svenska Bilder.

    Gilla

Lämna en kommentar