Bio: Gladiator II

Foton copyright (c) Paramount Sverige

Jag borde nog sett om GLADIATOR från 2000 innan jag såg denna senkomna uppföljare. Det slog mig inte, jag var upptagen med att titta på annat. Jag har nog inte sett den första filmen på minst 20 år. Jag tyckte att GLADIATOR var jättebra när jag såg den på bio och jag minns flera scener – men jag minns inte alla politiska intriger, jag minns inte alla rollfigurer, och jag minns inte vad folk hette.

I GLADIATOR spelar Russell Crowe general Maximus Decimus Meridius, som tvingas utkämpa gladiatorspel. Han har en liten son, Lucius Verus, tillsammans med sin älskarinna Lucilla (Connie Nielsen), och på slutet dödar Maximus den slemme Commodus (Joaquin Phoenix), fast Maximus dör han också och återförenas med sin mördade familj i dödsriket, som verkar ligga på ett sädesfält.

Ridley Scott står åter för regin i denna uppföljare, i vilken Paul Mescal spelar den nu vuxne Lucius Verus. När man ser filmen är det nog tänkt att det ska komma som en överraskning när filmens hjälte Hanno visar sig vara Lucius, men tittar man på filmens officiella handlingsreferat står det på en gång vem han är. Paul Mescal är visst irländare, jag tror inte att jag tidigare sett honom i något. Han var fyra år när GLADIATOR hade premiär.

Den muskulöse mannen som kallas Hanno bor i Numidien i Afrika, Jugurthas rike. Han verkar leva ett lugnt liv med sin tjusiga hustru Arishat (Yuval Gonen). Plötsligt anländer general Marcus Acacius (Pedro Pascal) med sin romerska armé och lägger sordin på stämningen. Säg den glädje som varar för evigt. Arishat visar sig vara en tuff krigarkvinna, men hon dödas och Hanno tillfångatas.

Eftersom den här filmen har ordet ”gladiator” i titeln, måste förstås Hanno utkämpa gladiatorstrider. Det är han bra på, han blir en stjärna, och den onde och maktlystne Macrinus (Denzel Washington) köper honom och tar honom till Rom. Hanno vill få chansen att döda Marcus Acacius.

Nu blir det intrikat värre. Vi får nu veta att Hanno är Lucius. Inte nog med det: Marcus Acacius är gift med Lucilla, Lucius’ morsa. Allt hänger ihop.

Joseph Quinn och Fred Gechinger spelar bröderna Geta och Caracalla, vilka delar på jobbet som kejsare. De är bindgalna och barnsliga, de är två flinande psykfall som verkar ha Caligula som förebild. Allt går inte som planerat för Lucius och blodet kommer att flyta.

När jag var barn var jag otroligt fascinerad av romarriket. Jag lånade mängder med böcker om Rom och romarriket på biblioteket, jag älskade de träiga seriealbumen om den unge gallern Alix och hans äventyr – dock såg jag aldrig några filmer om Rom och gladiatorer. Jag bodde ju i Sverige och eftersom SVT var måna om tittarnas psykiska hälsa, visade de aldrig italienska peplumfilmer. Det enda vi fick var TV-serien JAG, CLAUDIUS med Derek Jacobi i titelrollen – Jacobi är för övrig med i både GLADIATOR och GLADIATOR II, han spelar Gracchus.

Om jag inte redan hade sett den första filmen från 2000, hade jag nog tyckt att GLADIATOR II är en fantastisk film. Problemet med den här nya filmen är att det i princip är samma film en gång till. Det är fortfarande staden Rom, det är fortfarande gladiatorspel i Colosseum. Det hade varit intressantare om Lucius skickats ut på en gladiatorturné och fick besöka olika delar av imperiet, och träffa olika människor.

GLADIATOR II är – med ett par undantag jag ska återkomma till – fantastisk att titta på. Det är en otroligt pampig film med maffiga scenerier. Skådespelarna stod väl framför green screens mest hela tiden, men det hindrar inte filmen från att vara visuellt imponerande. Jag fascineras av alla dessa byggnader, alla dessa jättestatyer, av sjöslag och arméer.

De många actionscenerna är välgjorda och brutala. Huvuden och andra kroppsdelar huggs av, blodet sprutar friskt. Ibland blir det lite väl orealistiskt, som när de fyller Colosseum med vatten så att de kan ha arrangerade sjöslag där, under vilka gladiatorerna skjuter på varandra med pilbågar. Alltså: de befinner sig i en arena med publik – och skjuter pilbåge. Flera pilar borde förstås hamna i publiken av misstag. Att anlägga en tillfällig damm i Colosseum, och sedan släpa dit fartyg, bör väl inte heller vara något de gjorde på en eftermiddag.

Vad som är mindre fantastiskt att titta på, är en del datoranimerade djur som förekommer. Först slåss Lucius och hans gladiatorgäng mot nakna babianer, och dessa ser inte ut som något annat än datoranimerade varelser från någon fantasyfilm. En ond gladiator rider på en stor noshörning. Denna noshörning ser förvisso realistisk ut, men vi vet ju att den är animerad, vilket stör en aning. Här finns även datoranimerade hajar.

Skådespelaruppbådet är bra och här finns några ansikten som överraskar. Tim McInnerny spelar Thraex. Mannen som är konferencier under gladiatorspelen görs av Matt Lucas – ni vet, han från LITTLE BRITAIN. Jag satt nästan och väntade på att Michael Palin skulle dyka upp och utbrista ”I shall welease Woger!”.

Ridley Scott är en väldigt ojämn regissör. Jag har säkert nämnt det tidigare, men han har nog gjort fler filmer jag inte gillar än som jag gillar. Vi associerar hans namn med ALIEN, BLADE RUNNER, GLADIATOR och några till, och glömmer bort de av hans filmer … vi glömt bort. GLADIATOR II är dock en bra film. Fast jag tvekar när jag ska betygsätta den. En trea eller en fyra? Som blodigt actiondrama är det är utmärkt. Men som sagt: det är samma film en gång till.