Bio: The Silent Hour

Foton copyright (c) SF Studios

Förra året spelade Joel Kinnaman stum i John Woos usla SILENT NIGHT (som jag inte recenserat). Nu spelar Joel Kinnaman döv i actionthrillern THE SILENT HOUR i regi av Brad Anderson, som slog igenom med THE MACHINIST 2004, men som sedan dess mest har regisserat TV-serier.

THE SILENT HOUR känns som något slags kombination av UPP MED HÄNDERNA och DIE HARD. Och vad är UPP MED HÄNDERNA? undrar kanske några av mina yngre läsare. UPP MED HÄNDERNA var ett barnprogram som sändes 1974 – rättare sagt: det var två barnprogram. Det ena programmet lärde ut teckenspråk. Det andra programmet var en följetong, en märklig äventyrsserie med teckenspråk som tema. Programmen lanserades med ett kortspel. Jag minns att jag fick kortspelet, men jag vet inte om jag någonsin spelade det, eller fattade hur man skulle spela det. Jag tror inte att jag såg speciellt många avsnitt av TV-programmen, eftersom jag tyckte de var skittråkiga. Dessutom kände jag inga döva eller hörselskadade, så jag fattade inte vad det skulle vara bra för. Däremot såg jag hela äventyrsserien på SVT Play för några år sedan – du hittar den HÄR. Det är toppraffel utan like! (Nej, jag ljuger, det är det inte.)

Joel Kinnaman spelar Bostonpolisen Frank Shaw, ensamstående med en tonårsdotter som spelar gitarr och sjunger. Mark Strong spelar Franks partner Doug Slater, och i filmens inledning jagar Frank och Doug en mördare. Under jakten blir Frank påkörd, han trillar baklänges och slår i skallen. När han vaknar upp är han hörselskadad och hans hörsel blir ständigt sämre.

Ett antal månader senare är Frank tillbaka på jobbet och han tycker att det är jobbigt. Han har hörapparat och försöker lära sig teckenspråk, men han är sur och bitter. Doug letar upp honom, Doug behöver Franks hjälp med att förhöra ett mordvittne – en ung tjej som heter Ava (Sandra Mae Frank), som bor i ett slummigt hus som ska tömmas på hyresgäster, eftersom huset ska renoveras till lyxkåk. Ava är döv och Doug kan inte få tag på en professionell teckenspråkstolk.

Frank glömmer sin mobiltelefon i Avas lägenhet och när han återvänder för att hämta den, dyker även skurkarna upp för att tysta Ava. Frank måste förstås hjälpa Ava därifrån – och allting blir svårare eftersom batterierna i hans hörapparat tar slut.

Sandra Mae Frank är döv på riktigt, vilket skänker just denna aspekt av handlingen en viss realism. Hon är söt, sympatisk och pratar med en viskande röst. Hon framstår som extra hjälplös, vilket hon förstås inte är. Frank och Ava lyckas kontakta polisen, men de poliser som anländer tillhör skurkarna – eftersom det finns en förrädare bland poliserna. Jo, det är precis den person vi tror att det är. Frank och Ava måste ta sig genom tomma lägenheter, klättra på brandtrappor, avsatser och i hisstrummor, och det blir fajting och skottlossning. Kommer de att överleva? Kommer Frank och Ava att bli kära i varandra på kuppen? Kommer Frank att kunna gå på sin dotters konsert?

THE SILENT HOUR är väldigt förutsägbar. Det här är ett A till Ö-manus. Men det är inte speciellt tråkigt. Filmen är inte lång och det är rappt berättat. Det här är kanske inget man ska springa benen av sig för att se på bio, men hemma i TV-soffan passar den bra till en bit butterkaka, en mazarin och två muggar franskrost.

Innehåller skurkbekämpning med hjälp av öronbedövande heavy metal.

Jag hittade en intervju med Sandra Mae Frank i vilken hon berättar att hon hade en buzzer på armen under inspelningen, den vibrerade när hon skulle reagera på olika sätt under actionscenerna, eftersom hon inte kunde uppfatta det som skedde utanför hennes synfält.

Den här filmen fick mig att tänka på TV-filmen HEAR NO EVIL från 1982. Jag såg den på TV, jag minns inte vad den då hette på svenska (eller det var kanske på dansk TV), men på hyrvideo fick den visst titeln THE FRISCO NIGHTMARE. Här spelar Gil Gerard en polis som förlorar hörseln. Jag minns en scen där Gerard ska sälja sin stereo och säger till köparen att det inte går att pruta, eftersom Gerard inte hör vad köparen säger, take it or leave it. Min farsa skrattade åt den här scenen.