Bio: Venom: The Last Dance

Foton copyright (c) Sony Pictures

Det är dags för den tredje filmen om Marvelfiguren Venom, en film jag nästan sett fram emot lite grann – av en enda barnslig orsak:

Knull.

Ni minns väl alla skriverier i svensk press när den nya Marvelskurken Knull introducerades i någon amerikansk serietidning för några år sedan. I de amerikanska annonserna stod det ”Knull is coming” – och det är ju fruktansvärt roligt om man är svensk. Om du mot förmodan inte tycker att detta är roligt: vad är det för fel på dig? Nyligen löd en rubrik i Göteborgs-Posten ”Knull är Tom Hardys nya fiende” och vi skrattade gott.

Ja, nu får vi alltså se Knull på bio. Inte på en sunkig porrbio – jag såg minsann Knull i en IMAX-salong. Skådespelerskan Kelly Marcel regidebuterar med VENOM: THE LAST DANCE. Hon har även skrivit filmmanuset och varit med och producerat, storyn skrev Marcel tillsammans med Tom Hardy, som även han varit med och producerat. Och ja, Hardy innehar förstås som vanligt huvudrollen, han är den före detta journalisten Eddie Brock, vars kropp besatts av den våldsamma och snacksaliga symbioten Venom, ett utomjordiskt väsen.

Det kan inte ha tagit lång tid att skriva manuset till VENOM: THE LAST DANCE. Enligt IMDb varar filmen en timme och 49 minuter, men efter knappt 90 minuter börjar eftertexterna att rulla. Det kommer en kort så kallad mid credits-scen, men efter den satt jag inte kvar för att se resten av eftertexterna. Kanske kom det ytterligare 15 minuter på när dessa rullat klart?

Ungefär hälften av speltiden utgörs av ren och skär utfyllnad. Fullkomligt meningslösa scener som inte fyller någon funktion mer än att förlänga filmen.

Filmens bästa scen får vi på en gång. Den förra Venom-filmen, VENOM: LET THERE BE CARNAGE, regisserades av Andy Serkis. Den här gången är Serkis tillbaka, men som skådespelare. Det är han som spelar den datoranimerade demonen Knull, som sitter fängslad i något slags helvetesvärld; där häckar han och smider planer på att utplåna planeter. Filmens allra första replik:

”Jag är Knull!”

Så. Pang. Därefter blir filmen betydligt sämre.

Eddie Brock är på flykt, hans misstänks ha dödat en kille från förra filmen. Eddie befinner sig i Mexiko, där han och Venom super. I en lång, misslyckad sketch blandar Eddie och Venom drinkar på en bar. Det är inte roligt alls.

Eddie kommer på att han måste till New York för att reda ut situationen och liftar därför med ett flygplan. Då attackeras planet av en ond symbiot och Eddie trillar ner. Han hamnar i öknen utanför Las Vegas. Han plockas upp av en hippie-familj, fadern spelas av Rhys Ifans. De är på väg till Area 51 för att titta på utomjordingar.

Hippie-familjen släpper av Eddie i Las Vegas och på ett hotell träffar han av en slump mrs Chen (Peggy Lu) från de tidigare filmerna. I en lång scen dansar mrs Chen och Venom till ”Dancing Queen” på hennes hotellrum. Detta leder ingenvart och det är inte roligt.

Juno Temple spelar en dr Payne, som jobbar på Area 51 och är superintresserad av symbioter. Sådana finns det gott om på stället. Där jobbar också en tjej som är besatt av julfirande, ett inslag som aldrig utvecklas. Eddie och Venom hamnar där, liksom hippie-familjen och några andra, och så blir det fajting.

… Stora delar av filmen består av fajting. Datoranimerade, bröliga slagsmål. Det går inte att se vad som händer. Men antagligen händer det inte så mycket. Knull lyckas aldrig lämna hålan där han sitter, men han hotar med att återkomma i en uppföljare. Vi får även se ett synnerligen märkligt och sentimentalt montage med The Best of Venom (nej, inte rockbandet). Otroligt konstigt.

Något jag fullkomligt glömt bort, är att VENOM: LET THERE BE CARNAGE drog in hutlöst mycket pengar på bio. Det är förstås därför denna nya film gjorts. Jag hade dock för mig att de två tidigare filmerna hade gått dåligt på bio – eftersom det handlar om två dåliga filmer. Min första tanke efter att ha sett VENOM: THE LAST DANCE var ”Jaha, och vem fan bad om den här? Vem vill se den här skiten?”

Ni får ursäkta att jag åter drar upp JOKER: FOLIE À DEUX, men jag är så illa tvungen. Det har blivit något slags obegriplig sport att hata Joker-filmen, att spy galla över den, även folk som inte har sett den vill vara med och klaga och hata. Det har påståtts att regissören Todd Philips hatar Batman och framför allt Batmans fans – vilket förstås är dumheter.

… Och så kommer då en superhjältefilm som VENOM: THE LAST DANCE. En i det närmaste totalt osebar film, en film som känns som en förolämpning, en film som inte ens verkar vara färdig; en högljudd, påfrestande, ologisk, ful CGI-soppa. Jag blir inte förvånad om samma fanboys som hatar Todd Philips går och ser den här nya Venom-filmen – och tycker att den är bra.

Det här är inte bra. Det här är jävligt dåligt.

Venom, du är full, gå hem.