Bio: The Apprentice

Foton copyright (c) Nordisk Film

Sommaren 1989 åt jag quiche lorraine i Trump Tower på Manhattan. Då, för 35 år sedan, hade jag inte den blekaste aning om vem Donald Trump var och vad det var för byggnad, jag minns inte varför min kompis och jag gick in där. När vi tittade in i en restaurang i byggnaden sa en kypare ”Quiche?” och vi tänkte att det lät väl inte så dumt. Till den här måltiden drack jag för första – och hittills enda – gången root beer. Detta eftersom jag inte visste vad det var. Jag visste inte vem Donald Trump var, och jag visste inte vad root beer var. Jag trodde att det var ett slags öl, riktig öl, och blev förvånad när jag fick in ett glas läsk som eventuellt påminde om julmust.

Vi går med stormsteg mot det amerikanska valet och Trump är åter på tapeten. Han ger sig inte och vill bli president på nytt – och de amerikanska väljarna ger sig inte de heller, alldeles för många av dem vill se Trumpen som president.

… Och nu får långfilmen THE APPRENTICE svensk biopremiär, en film av iraniern Ali Abbasi, som gjorde GRÄNS (vilken jag fortfarande inte sett, men jag har den någonstans). IMDb listar filmen som kanadensisk-dansk-irländsk, men Film i Väst nämns också i filmens credits, så Sverige var också med på ett hörn.

THE APPRENTICE var ju namnet på Donald Trumps dokusåpa som han medverkade i innan han blev president. I Abbasis film är det Trump som är the apprentice, lärjungen. Vi får följa den unge Donald Trump under 1970- och 1980-talen.

Medan jag såg filmen slog det mig: herregud, det här är ju i princip SCARFACE! Fast utan skjutvapen och fysiskt våld. New York är Miami, Donald Trump (spelad av Sebastian Stan) är Tony Montana. Trump är rik och har många idéer, men liksom Tony Montana är han korkad och obildad. Han tror sig dock vara smart. Han går från tönt och driftkucku till mäktig och farlig. The world is yours!

I början av filmen lierar Trump sig med advokaten och fixaren Roy Cohn (Jeremy Strong), en fullkomligt hänsynslös man som går över lik och som omger sig med diverse skumma existenser. Den osympatiske Cohn håller gärna till i de bakre rummen på restauranger och nattklubbar, när han inte har sprit- och kokainindränkta fester hemma hos sig.

Trump vill rusta upp en nedgången byggnad intill Centralen, han vill bygga New Yorks lyxigaste hotell där. Alla avråder honom, men Trump lyssnar inte. Hans familj är redan illa ute, de äger flera fastigheter och boende har dragit Trump inför rätta, familjen Trump anklagas för att vara rasister som inte hyr ut till svarta. Trump anlitar Cohn, som löser alla problem med hjälp av hot och utpressning.

Trump träffar den tjeckiska fotomodellen Ivana (Maria Bakalova), som han efter en tids tjatande gifter sig med. Han fortsätter att bygga i New York, mot andras avrådan öppnar han en rad casinos i Atlantic City, han äter piller för att kunna vara vaken dygnet runt och göra affärer. Han tröttnar på Ivana.

Donald Trump går från att vara en rik men tafflig, korkad och förhållandevis harmlös affärsman till att bli en stöddig, hänsynslös, hjärtlös, mäktig och direkt farlig man – som dock fortfarande är korkad. Roy Cohn, å andra sidan, utvecklas nästan åt andra hållet i takt med Trumps framgångar. Cohn är fortfarande ett svin, men han tycker att Trump går för långt och måste stoppas. Dessutom försöker den obotlige lögnaren Trump att lura Cohn.

THE APPRENTICE är en synnerligen raffinerad film – estetiskt och berättarmässigt är det här otroligt genomtänkt. Scenerna från 70-talets New York, vilka är inspelade i Kanada, känns verkligen 70-tal, det ser ut som klipp ur gamla blaxploitation- eller snutfilmer. Det är grynigt och smutsigt. På soundtracket ligger punkrock, och funk- och discohits som ”Yes Sir, I Can Boogie”.

När det blir 80-tal ändras estetiken och filmen ser ut att vara inspelad på Betamax. Punkrocken och discon byts ut mot synthpop.

Donald Trump hävdar att Ali Abbasis film är förtal. Själv har jag ingen aning om hur pass mycket av det som sker i filmen faktiskt är sant – men filmen är väldigt övertygande. Filmens Trump känns som den Trump vi idag ser på TV. Ingenting förvånar mig.

I filmens bästa scen träffar Trump Andy Warhol på en fest. Trump vet absolut ingenting och konst och kultur, och han vet inte vem Warhol är. Han frågar Warhol vad han sysslar med – och om han är framgångsrik.

Trumps anhängare lär hata THE APPRENTICE – vi andra applåderar nöjt. Jag tycker att det här är en jättebra film, den är hela tiden engagerande och intressant, det finns ett bra driv i berättandet, och ämnet är förstås ytterst tacksamt.

När filmen slutar är det fortfarande 80-tal. Slutbilden är olycksbådande – och vi vet alla vad som händer härnäst.