Blu-ray: Eaten Alive

EATEN ALIVE (Studio S Entertainment)

När jag nu satte mig ner för att skriva om den här nya Blu-ray-utgåvan av Tobe Hoopers EATEN ALIVE från 1976, upptäckte jag att jag faktiskt redan skrivit en kort recension av filmen. Den ingick nämligen i DVD-boxen STUDIO S & VIDEOVÅLDET, vilken släpptes 2011. Jag kastade ett getöga på min 13 år gamla text och konstaterade att jag fortfarande är av samma åsikt.

EATEN ALIVE är en film som kommit lite i skymundan av MOTORSÅGSMASSAKERN, som Hooper gjorde två år tidigare. Allt Hooper gjorde efter 1974 kom i skymundan av MOTORSÅGSMASSAKERN, eftersom han aldrig skulle komma att göra en bättre film. POLTERGEIST må ha blivit en enorm succé, men den kan absolut inte mäta sig med sågfilmen. Majoriteten filmer Tobe Hooper gjorde, i synnerhet under de sista 20 åren innan han dog 2017, är dåliga, ibland riktigt dåliga, och ett flertal av dem är bortglömda.

Tobe Hooper lyckades med konststycket att få med inte bara en, utan två filmer i det beryktade Studio S-programmet om videovåldet, som SVT visade den andra december 1980: MOTORSÅGSMASSAKERN och EATEN ALIVE. De visade ett mord ur EATEN ALIVE, ett klipp som väl får anses vara lite av en spoiler, eftersom en av huvudpersonerna får en lie genom halsen. Detta TV-program fick som bekant motsatt effekt, och dagen efter det sänts gick folk man ur huse för att hyra dessa skräckfilmer många inte visste existerade. Å andra sidan verkar SVT mest ha producerat programmet eftersom hemvideo sågs som ett hot mot TV-monopolet. Det är ett otroligt konstigt och extremt vinklat program, där inga filmkännare bjudits in, och de medverkande barnen tilldelats repliker så att de kunde låtsas ha sett filmerna som togs upp.

Inspelningen av EATEN ALIVE var rätt förvirrad. Det var lite lösa boliner. Resultatet blev dock rätt bra – det här är ett stycke Southern Gothic, filmen ser ut som en gammal EC Comics-serie från 1950-talet, kanske tecknad av Graham Ingels, och färgerna ser ut som den tidens grälla fyrfärgstryck. Estetiskt ser det här riktigt bra ut. Filmen är inspelad i studio, vilket tillför en trevlig stämning.

Handlingen (ytterst löst byggd på ett autentiskt fall) är egentligen inte mycket att skriva hem om. Den är otroligt dum – men den funkar i sammanhanget. Neville Brand spelar den gamle galningen Judd, som driver det förfallna hotellet Starlight Hotel, vilket ligger intill ett träsk. Att han har gäster är en gåta, att folk hittar dit är också en gåta. Att de som hittar dit inte vänder i dörren är en gåta även det.

Roberta Collins spelar en tjej som heter Clara, som i filmens inledning flyr från Miss Hatties’ horhus – Hattie spelas av Carolyn Jones, det vill säga Morticia Addams. Clara tar in på Starlight Hotel, men när Judd får veta att hon kommer från horhuset, tar han kål på henne och slänger kroppen till den krokodil han har som husdjur. Marilyn Burns (Sally i MOTORSÅGSMASSAKERN) och William Finney spelar ett par som tillsammans med sin lilla dotter (Kyle Richards från ALLA HELGONS BLODIGA NATT) och hund tar in på hotellet. Det skulle de förstås inte ha gjort.

Claras far, spelad av gamle, fine Mel Ferrer, anländer till hotellet tillsammans med Claras syster (Crystin Sinclaire). De letar efter Clara. Stuart Whitman gör en sheriff som fattar misstankar. Gamle Judd får användning för sin lie. Krokodilen får mycket att äta.

Robert Englund medverkar han också. Han spelar ett riktigt kräk som heter Buck, en våldsam kille som håller till på Miss Hatties’ etablissemang. Han har filmens första replik: ”My name’s Buck … I’m rarin’ to fuck.” Detta lyckades den svenska översättaren få till ”Jag heter Buck. Jag har det här spännet på mig.” Senare förekom en liknande replik i KILL BILL VOL. 1.

EATEN ALIVE är en betydligt blodigare film än MOTORSÅGSMASSAKERN, vilken ju knappt innehåller något blod alls. Men det är även en ganska rolig film, med alla sina groteska rollfigurer och bisarra händelser. Suputen Neville Brand är fantastisk som Judd, han ger intryck av att vara galen på riktigt – vilket han även var. Någon borde gjort en film med honom och Klaus Kinski tillsammans.

Det finns en hel del extramaterial på den här Blu-ray:en, men det visade sig vara samma grejor som fanns på den tidigare DVD:n. Intervjun med Tobe Hooper är bra och givande. Bildkvalitén på filmen är också bra.

Eftersom du förstås vill ha den här filmen på din krokodilfilmshylla, föreslår jag att du beställer den från Ginza genom att klicka HÄR. Samtidigt stöttar du då TOPPRAFFEL! och ser till att jag kan mata min tama krokodil Göran Elwin.