En serietecknare ingen skriver om

När jag var barn fanns det många serietidningar som liksom bara fanns där. I många fall var det kortlivade tidningar som dök upp en dag i tidningsställen, för att sedan ha lagts ner en kort tid senare. I andra fall var det tidningar som kom ut i flera år, tidningar som många läste – men som ingen brydde sig speciellt mycket om. I de allra flesta fall var det här anonyma serietidningar – ointressanta serier av serieskapare vars namn sällan angavs.

Jag har tidigare skrivit om några av de här tidningarna – till exempel den osannolikt usla tidningen Razzia, som innehöll tyska deckarserier – den texten hittar ni HÄR.

En annan kortlivad tidning var Akim, som kom ut med sju nummer 1977. Jag minns att det fanns något lockande över den – den höll mindre format än andra serietidningar, den var tjockare, och den hade målade omslag av W. G. L. Bartsch, som gjorde en del tjusiga omslag åt Semic, men även till B. Wahlströms ungdomsböcker, vid den här tiden.

När jag väl läste Akim blev jag dock besviken. Tidningen innehöll den italienska djungelserien Akim, en Tarzankopia som ursprungligen gavs ut 1950-1967. I Sverige hade den tidigare publicerats som Kongo-Jim och Jim, djungelns konung. Jag var inte speciellt gammal 1977, men jag tyckte att Akim kändes mossig. Trist och träig. Kanske gav Semic ut den enbart för att konkurrenten Atlantic hade Tarzan, och Semic ville ha en liknande djungelserie i stallet?

Den italienska Akim för oss till den schweizisk-tyske serietecknaren Hansrudi Wäscher (1928-2016). Det här är en tecknare ingen skriver om – i Sverige. Med undantag för en kort text på Seriewikin, har nog knappt något alls skrivits om Wäscher.

Annat är det i Tyskland. I Tyskland var han inte bara välkänd – han gick till och med under smeknamnet Der Meister! Vad har Hansrudi Wäscher med kortlivade serietidningar att göra, om han nu var så stor i hemlandet? Vad har han med den italienska serien Akim att göra? Ritade han Akim? Ja, det gjorde han – och nej, det gjorde han inte.

Hansrudi Wäscher debuterade som serietecknare 1953. Han jobbade då åt förlaget Walter Lehning Verlag. De gav ut serietidningar i det så kallade piccolo-formatet, små, långsmala tidningar i liggande format, som den svenska 50-talstidningen Vilda Västern, som innehöll Kapten Miki. Wäscher ritade den populära riddarserien Sigurd och flera andra titlar åt förlaget.

1956 ombads han att börja rita nya serier om Akim för den tyska marknaden. Det var bara det att Walter Lehning inte hade rättigheterna till Akim. Det var således något slags piratversion Wäscher satt och producerade. Italienarna uppskattade inte detta och försökte stoppa den tyska Akim-produktionen. 1959 skrotades den tyska Akim och ersattes med en snarlik djungelhjälte som döptes till Tibor.

1968 gick Walter Lehning Verlag omkull och Hansrudi Wäscher hamnade istället på Bastei Verlag, ett förlag jag nämnt flera gånger här på TOPPRAFFEL!. Det var ju Bastei som gav ut Silverpilen, en annan av de där tidningarna som liksom bara fanns där på 70-talet, men som ingen visste speciellt mycket om. Några upphovsmän fanns aldrig angivna i tidningen och rent allmänt kändes Silverpilen som en slarvig produkt. Silverpilen var ursprungligen en belgisk serie, skapad av Frank Sels, men 1970 tog tyska Bastei över produktionen. Frank Sels, som begick självmord 1986, fortsatte att teckna serien tillsammans med andra.

Serierna Bastei gav ut publicerades oftast anonymt. Hansrudi Wäscher ritade skräckserier i tidningen Gespenster Geschichten (på omslaget här ovan är hans namn utskrivet) och han ritade västernserier i tidningen Lasso (”mit Reno Kid und Häuptling Arpaho”).

1979 dök det upp en ny tidning här i Sverige. Det var ännu en av de där kortlivade tidningarna som bara fanns där en dag. Prärie-Nytt – vars fullständiga titel löd Prärie-Nytt med Buffalo Bill-serier. Den gavs ut med 16 nummer av Allers, som tidigare gett ut Silverpilen.

Dessa Buffalo Bill-serier kom, liksom Silverpilen, från Bastei Verlag. Den tyska originaltidningen hette bara Buffalo Bill, men här i Sverige gav Semic redan ut en tidning som hette Buffalo, och vars titel efter ett tag ändrades till Buffalo Bill. Flera olika tecknare jobbade med de tyska Buffalo Bill-serierna. En av dessa var Frank Sels, men främst gjordes serien av Hansrudi Wäscher.

Jag köpte nummer ett av Prärie-Nytt. Jag minns att jag befann mig hos släkten i Sävedalen, det var sommarlov, och som vanligt blev jag entusiastisk när jag såg en ny serietidning i tidningshyllan. När jag sedan slog mig ner i en fåtölj och läste tidningen blev jag besviken. Jag visste förstås inte vilka som gjort serierna i tidningen, men innehållet såg ungefär ut som Silverpilen, serierna kändes som Silverpilen, det var tråkigt tecknat och illa färglagt – och tryckt på dåligt papper. Jag läste ett nummer förra året och det slog mig att tidningen även var märkligt otidsenlig. I Tyskland gavs den ut 1975-1984, i Sverige 1979 – men tidningen hyllade det amerikanska kavalleriet som vore det 1950-tal eller tidigare. De var hjältar i striderna mot indianerna.

Jag tycker att den typ av serier som Hansrudi Wäscher till större delen ägnade sig åt är totalt ointressanta – vilket faktiskt gör dem intressanta. De tillhör de där serierna ingen i Sverige brytt sig om. Serier som mest skapats för att skapa innehåll till tidningar, känns det som. Tyska tidningar som gavs ut lite för ofta och därmed gav ett slarvigt intryck. Men det satt ju människor och skrev och tecknade de här serierna. Hansrudi Wäscher var en av dem – och därmed är han intressant.

Men oavsett vad jag här i Sverige tycker om Hansrudi Wäscher och hans serier, var han stor och populär i Tyskland. Han vann ett flertal priser. Och inte nog med det: i Bayern finns en Hansrudi Wäscher-fanclub. De ger ut tidskriften Hansrudi Wäscher Magazin. Den kommer forfarande ut.