Bio: Twisters

Foton copyright (c) Warner Bros.

Jan de Bonts film TWISTER, en Steven Spielberg-produktion, såg jag på Malmö Filmdagar 1996. En promotionpryl vi fick var ett genomskinligt plaströr med filmens logga längst ner. Detta rör var fyllt med vatten, och om man snurrade på prylen, uppstod en virvel i vattnet. En tornado! En twister! Detta var på tjock-TV-apparaternas tid, jag ställde den här prylen på min TV, och där stod den tills jag flyttade på den, och sedan försvann den.

Denna promotionpryl är det enda jag minns av TWISTER. Jag minns verkligen ingenting alls av den filmen. Jag kollade nu upp den på IMDb och såg att de Bont regisserat. Jasså, huvudrollerna gjordes av Helen Hunt, Bill Paxton, Cary Elwes, Jami Gertz och Philip Seymour Hoffman. Det minns jag inte alls.

Nu har en uppföljare premiär. 28 år senare. Finns det verkligen folk som efterfrågat en sådan? I eftertexterna står det ”Based on characters created by Michael Crichton and Anne-Marie Martin”, men den här nya filmen verkar inte ha någonting alls med den första filmen att göra, mer än att den handlar om tornados. De har behållit samma logotyp och lagt till ett ”s” i titeln. Spielberg har åter varit framme och producerat, men den här gången har Lee Isaac Chung regisserat.

TWISTERS inleds med en prolog. Daisy Edgar-Jones spelar studenten Kate Cooper, som älskar väder, vind och tornados. Det verkar vara det enda hon är intresserad av. Tänk att äta middag med henne. ”Jaha, och vad ska vi nu prata om?” – ”Blåst? Cirrusmoln?”

Kate och hennes kompisar ska tämja tornados. Kate har uppfunnit något slags medel som ska släppas ut inuti virvlarna. Hela gänget beger sig ut och jagar tornados – och det slutar inte så bra. Kates medel fungerar inte, och alla i gänget dör – utom Kate och en kille som heter Javi (Anthony Ramos).

Fem år senare arbetar Kate som meteorolog i New York. Hon är ju bara intresserad av väder, vind och tornados. Dock är hon fortfarande skakad efter upplevelserna fem år tidigare.

En dag dyker plötsligt Javi upp. Han jobbar åt ett företag som jagar tornados och som har gott om pengar, och han behöver Kates hjälp. Hon låter sig övertalas och följer med till Oklahoma. Där dyker plötsligt även YouTube-stjärnorna The Tornado Wranglers upp, ledda av Tyler Owens (Glen Powell). Tornado Wrangler översätts med tornadocowboy i den svenska texten.

Tyler är högljudd och av allt att döma galen. Han och hans gäng skjuter upp fyrverkeripjäser i tornados. De skriker, festar och spelar countryrock. Men vända nu här, tänker publiken. Det där är ju Glen Powell, den nya Hollywoodstjärnan och flickfavoriten. Spelar han verkligen en osympatisk idiot i den här filmen? Nej, det gör han inte, visar det sig.

… Här inser jag att det inte finns så mycket mer att säga om TWISTERS. Det här är en film som börjar och två timmar senare slutar den. Vi får några katastrofer. Hus och stadsdelar och en biograf som visar FRANKENSTEIN demoleras. Folk kör bil bland tornados. Jag tänker att de där dårarna får väl skylla sig själva om de frivilligt letar upp tornados. Kate och Tyler bråkar. Kärlek börjar med bråk. Det figurerar några skurkaktiga typer.

Det blir aldrig särskilt spännande eller engagerande. Trots all dramatik blir det aldrig dramatiskt. Jag tittade på klockan. Rollfigurerna diskuterar väder och vind. ”Finns här en källare?” ropar de ganska ofta när de ska rädda folk i fara.

Det där vattenfyllda plaströret jag fick 1996 var mycket roligare och mer underhållande.