TOPPRAFFEL! sörjer: Sylvia Kristel

Idag sörjer vi lite mer än vanligt här på TOPPRAFFEL! … Emmanuelle är död. Rättare sagt, den holländska skådespelerskan Sylvia Kristel är död. Kristel hade cancer och i somras drabbades hon av en stroke. Hon dog i sömnen, 60 år gammal.

Sylvia Kristel hade medverkat i ett par filmer, innan hon 1974 slog igenom med dunder och brak i Just Jaeckins EMMANUELLE – det erotiska dramat som gick elva år på samma biograf i Paris. EMMANUELLE är en väldigt flott film, och bara häromdagen gick jag omkring och nynnade på dess ledmotiv – men ärligt talat är det en ganska tråkig film. Vilket även gäller för uppföljarna – dock har jag inte sett alla; Kristel ersattes av andra skådespelerskor efter ett tag – och en av filmerna regisserades visst av Jean Rollin. Det verkar finnas hur många Emmanuelle-filmer som helst i den officiella serien. Sedan har vi ju alla kopior, de som stavar namnet med ett M; som Emanuelle – och dessa är ofta coolare än originalet. Fast Kristel var inte den första Emmanuelle på vita duken; redan 1969 filmatiserades Emmanuelle Arsans bok som IO, EMMANUELLE; en italiensk film med Erika Blanc i titelrollen.

Sylvia Kristel fortsatte att medverka i diverse mer eller mindre erotiska dramer. LADY CHATTERLEYS ÄLSKARE och MATA HARI för att nämna två, hon var med i en del lyxraffel som AIRPORT ’79, och Women In Prison-raffel som RED HEAT (den med Linda Blair och inte den med Schwarzenegger). På 1990-talet gjorde hon comeback som Emmanuelle i en TV-serien om hjältinnan – hon pratade med George Lazenby och mindes sin erotiska ungdom.

Enligt rykten kämpade Sylvia Kristel mot drogmissbruk under en stor del av karriären. Hon fortsatte att filma under 1990- och 2000-talen, mest små okända, europeiska filmer. Hon gjorde sina sista två roller 2010.

Oavsett Emmaunellefilmernas tråkighet går det inte att komma ifrån det faktum att Sylvia Kristel minst sagt gjorde intryck i rollen. Hon blev ikonisk, sittande i sin korgstol.