Kulturella milstolpar som formade mitt liv

Jag har säkert nämnt det otaliga gånger förut, men när jag var fem år gammal lärde jag mig att läsa med hjälp av Svenska MAD. Jag hittade min mosters gamla tidningar från tidigt 1960-tal och ville veta vad det stod i pratbubblorna. MAD blev en tidning som följde med mig genom hela uppväxten – och det händer fortfarande att jag återvänder till tidningen.

Jag älskade verkligen Svenska MAD – tidningen betydde otroligt mycket för mig. Nu, som vuxen och mer än trettio år senare konstaterar jag att mycket i de gamla tidningarna inte var speciellt roligt – troligen var det inte så roligt då heller. Åtminstone inte om man var vuxen – då. Vilket jag inte var.
Men det fanns ju mycket – ja, massor – som verkligen var roligt i tidningen. Jag minns när jag hälsade på min moster i Sävedalen i slutet av 70-talet och låg i gästrummet och läste Starletparodin ”Strulet”. Jag försökte kväva mina skratt där jag låg i sängen. Min moster och morbror kom in och undrade om jag låg och grät i sängen – de hade hört så konstiga ljud.

Och så har vi serieparodierna i nr 7/1977. Omslaget är tecknat av Bowen – och det är ju märkligt taffligt. Men de fyra parodierna tryckta på glättat papper i en liten bilaga i mitten är fantastiska. Det här är riktigt, riktigt roligt! Bengt Sahlberg stod för manus, medan en viss Ulf Ragnarsson tecknade. Ragnarsson gjorde bara ett fåtal grejor åt MAD – bland hans övriga bidrag fanns den festliga parodin ”Lilla Adolf och Selma Braun” som publicerades 1979.

Jag blir inte bara nostalgisk när jag återser de här grejorna. De får mig även att inse hur mycket jag faktiskt älskade Svenska MAD och hur mycket tidningen inspirerade mig – på alla möjliga sätt. Den formade mitt liv och karriär. Och ja – jag hann medverka i tidningen innan den lades ner.

var uri = ‘http://impse.tradedoubler.com/imp?type(img)g(18730132)a(1653233)’ + new String (Math.random()).substring (2, 11);
document.write(‘‘);