Foton copyright (c) SF Film
För ett par dagar sedan läste jag en intervju med manusförfattaren och regissören Paul Haggis, i vilken han bland annat tillfrågades om hur man skriver ett bra manus. Haggis, som skrivit och regisserat THE NEXT THREE DAYS, svarade något om att man måste ha en bra, stark berättelse och så vidare. Eftersom Haggis är känd som en framstående manusförfattare, blev jag förvånad när jag fick veta att den här nya filmen är en remake på den franska ALLT FÖR HENNE från 2008. Nu har jag dock inte sett originalet, så jag har inget att jämföra med.
Enligt Haggis är THE NEXT THREE DAYS en thriller för människor över 25. Jag missade pressvisningen, och gick därför på en ordinarie kvällsvisning. Jag var den ende över 25. Dessutom fick jag audio commentary på främmande språk. Tonårsparet som satt bredvid mig var ungefär så smarta som tonåringar är idag. ”Jag gillar han den skådisen,” sa killen. ”Ja. Vem är det?” – ”Jag vet inte.” – ”Är det han i GLADIATOR?” – ”Nä.”.Men jo, det var det ju.

Lara döms till livstids fängelse, men John är förstås övertygad om att hon är oskyldig. Men efter tre år inser han att Laras fall aldrig kommer att tas upp på nytt, hon kommer aldrig att släppas ut från anstalten. Därför beslutar han sig för att frita henne.
På det stora hela är THE NEXT THREE DAYS en bra, robust och ofta riktigt spännande thriller. Jag håller med Haggis om att det här är en film för folk över 25. Tempot är relativt lågmält, klippningen inte hetsig, skådespelarinsatserna är gedigna. Vid flera tillfällen figurerar Johns föräldrar, och jag uppskattar verkligen att farsan spelas av Brian Dennehy! Det var längesedan jag såg honom på bio – eller någon annanstans. Det känns på något sätt självklart med Dennehy som far till Russell Crowe. De två har ingen vidare bra relation och har slutat prata med varandra – och under mer än halva filmen säger Dennehy ingenting. Han bara går omkring och är tyst. Det är inte förrän han förstår vad John håller på att planera, som han öppnar munnen.Dock faller det hela på att filmen blir lite väl otrolig. John ska alltså vara en vanlig, trist lärare – och plötsligt kan han hantera skjutvapen, köra bil som en racerförare, slåss och genomföra de mest avancerade manövrar. Det skär sig en aning med resten av filmen, som känns realistisk och trovärdig.
Plötsligt tar sig John dessutom in i ett knarklabb och skjuter ner några skurkar och har sig, och jag undrar – varför? Vilka var det? Vad hade John där att göra? Vad hade detta med planen och storyn att göra, mer än att tillföra mer action – och vara ett sätt att få polisen att få upp en ledtråd.
Detta kan dock inte hindra Haggis film från att vara lite bättre än genomsnittet.
Och jag gillade den döve motorcyklisten.
(Biopremiär 3/12)
Upptäck mer från TOPPRAFFEL!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

